Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
övertalade henne att skicka honom till Plumfield, och
där blev han snart uppryckt, ty sötsaker vankades
mycket sällan, mycken kroppsrörelse var påbjuden, och
studierna gjordes så angenäma, att Stuffy sakteligen
lockades att gå på, till dess han rent av förvånade
sin oroliga mamma genom de framsteg han gjort, och
övertygade henne, att det verkligen måste vara något
eget med luften i Plumfield.
Billy Ward var vad skottarna kalla en »oskuld»,
ty ehuru tretton år gammal, var han lik ett sex års
barn. Han hade varit en ovanligt begåvad gosse, men
hans far hade pådrivit honom alltför starkt, givit
honom alla möjliga svåra läxor, låtit honom hänga över
böckerna sex timmar om dagen och fordrat, att han
skulle sluka kunskaper alldeles på samma sätt, som
en strassburgisk gås sväljer mjölklimparna, som man
proppar ned i hennes hals. Han trodde, att han
endast gjorde sin skyldighet, men han höll hart när på
att taga livet av gossen, ty en feber gav det stackars
barnet ett bedrövligt skollov, och när han
tillfrisknade, var hans överansträngda hjärna förslappad, och
Billys själ liknade en griffeltavla, som man farit över
med en våt svamp, tills allt, som stått skrivet på
den, var utplånat.
Det var en förfärlig minnesbeta för hans
ärelystne far; han kunde icke uthärda anblicken av sitt
lovande, nu till en svag fåne förvandlade barn, och
han sände gossen till Plumfield, icke just i den
förhoppning, att han kunde hjälpas, men övertygad om,
att han skulle behandlas med välvilja. Mycket lydig
och oförarglig var Billy, och det var ömkansvärt att
se, hur han ansträngde sig för att lära något, liksom
famlande efter den förlorade kunskap, han så dyrt
fått plikta för. Dag efter dag hängde han näsan över
abcboken, sade stolt sitt A och B och trodde, att han
kunde dem, men morgonen därpå voro de bortblåsta,
och hela arbetet måste göras omigen. Mr Bähr hade
ett oändligt tålamod med honom och höll i, huru
hopplöst än efter allt utseende hans bemödande var, men
han brydde sig ej om att giva honom några utanläxor,
utan försökte varsamt skingra de dimmor, som
omtöcknat själen, och återgiva honom så pass mycket
av förståndets ljus, att gossen icke helt och hållet
skulle bliva en börda för sig själv och de sina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
