Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte kunnat komma över. Förlidet år hade han
sextiotvå, ena riktiga huggare somliga av dem. Han
märkte en av dem med sitt namn och årtalet, och
han säger, att han kanske skall finna henne, Gud vet
hur lång tid härefter, och känna igen henne. Han
har läst om, att man en gång har hittat en
sköldpadda, som hade ett märke, vilket utvisade, att hon
måste varit många hundra år gammal. Demi är en
sådan tokrolig fyr.
— Vad är det i den här lådan? frågade Nat, i
det han stannade framför en mycket djup, till hälften
med jord fylld låda.
— Å, det är Jack Fords maskbod. Han gräver
upp högtals sådana, och när vi behöva några, då vi
gå ut och fiska, så köpa vi dem av honom. Det spar
ett gruvligt besvär, bara han inte begärde för mycket
för dem. Tänk bara, sista gången vi handlade, måste
jag betala två cents för ett dussin, och ändå fick
jag bara små ena. Jack är ibland lumpen, och jag
sade honom, att jag skulle gräva mask för egen
räkning, om han inte sänkte priset. Ser du, jag rår om
två hönor, de där grå med tofsarna, och makalösa äro
de, det kan jag försäkra dig, och jag säljer äggen åt
mrs Bähr, men jag låter henne aldrig betala mig mer
än tjugufem cents dussinet, aldrig! Jag skulle
blygas, om jag gjorde det, ropade Tommy med en
föraktlig blick på masklådan.
— Vem rår om hundarna? frågade Nat, mycket
intresserad av dessa handelstransaktioner och tyckande,
att Tommy Banks var en man, som det skulle vara
en förmån och ett nöje att beskydda.
— Den stora hunden är Emils. Hans namn är
Kristoffer Kolumbus. Den vita valpen är Robs och
den gula Teddys. En karl ämnade just gå och dränka
dem i vår damm, men pappa Bähr ville inte tillåta
det. De passa rätt bra åt de små pysarna; men jag
har ingen synnerlig hög tanke om dem. De heta
Kastor och Pollux.
— Jag skulle mest tycka om åsnan Toby, om jag
kunde få välja vad jag ville; den är så trevlig att
rida på och den är så liten och snäll, sade Nat,
ihågkommande de långa vägar, han nött med sina egna
trötta fötter.
— Mr Laurie skickade åsnan till mrs Bähr, på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
