Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo, jag vet, morfar talade om det för mig. En
fabel är en arregori: den är en historia, som har
någon särskild mening. Min historia utan något slut
är en sådan, emedan med barnet, som det berättas
om i den boken, menas en själ; är det inte så, moster?
ropade Demi, ivrig att bevisa, att han hade rätt.
— Så är det, min snälla gosse; och även morbrors
historia är en allegori, det är visst och sant; hör
därför på, så får du väl veta, vad den betyder,
genmälde mrs Hanna, som alltid deltog i allt, vad som
föregick, och hade lika roligt därav som någon bland
gossarna.
Demi lugnade sig, och mr Bähr fortfor på sin
bästa engelska, ty han hade tagit upp sig mycket under
de fem sista åren, och det hade han gossarna att tacka
för, plägade han säga.
— Denne store trädgårdsmästare gav en av sina
tjänare ett dussin små täppor eller så där omkring och
tillsade honom att göra sitt bästa och se till, vad
för plantor han kunde uppdraga. Nu var denne
tjänare varken rik eller vis, eller synnerligen god, men
han ville gärna vara nyttig, ty den gode
trädgårdsmästaren hade varit mycket välgörande mot honom
på många sätt. Därför mottog han med glädje de små
täpporna och började att arbeta. De voro alla olika
till skapnad och storlek, och några hade en mycket
god jordmån, men somliga voro mycket stenbundna,
och alla behövde de mycken skötsel, ty i den feta
jordmånen ville det gärna växa en mängd ogräs, och
den magra jorden var full med stenar.
— Vad var det, som växte i dem, utom ogräs och
stenar? frågade Nat, som var så road, att hans blyghet
försvann och han talade som alla de andra.
— Blommor, sade mr Bähr, med en vänlig blick.
Även den sämsta, mest försummade lilla säng hade
en fläck, där det växte nattviol eller reseda. På en
fanns det rosor och luktärter och tusenskönor.[1]
Vid dessa ord nöp han den lilla flickan, som stödde
sig på hans arm, i den feta kinden. På en annan
funnos alla slags märkvärdiga plantor, brokiga
kiselstenar, en vinranka, som klättrade högt upp i skyn,
liksom en Jakobsstege, och en mängd sällsynta örter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
