- Project Runeberg -  Goss-skolan i Plumfield /
39

(1918) [MARC] Author: Louisa May Alcott - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som just började spira upp; ty, ser ni, denna säng
hade blivit synnerligen omsorgsfullt skött av en vis
gammal man, som arbetat i dylika slags trädgårdar
hela sin livstid.

Vid detta ställe av »arregorien» lutade Demi sitt
huvud åt ena sidan liksom en nyfiken fågel, och fäste
sina klara ögon på sin morbrors ansikte, liksom om
han anade något och vore på sin vakt. Men mr Bähr
såg så oskyldig ut som ett nyfött barn och fortfor
att se sig omkring från det ena unga ansiktet till
det andra, med en allvarlig, tankfull blick, vars djupa
mening hans hustru mycket väl förstod, ty hon visste,
hur innerligt han bemödade sig att göra sin
skyldighet mot dessa små trädgårdstäppor.

— Som sagt var, somliga av dessa sängar voro
lätta att odla — det vill säga att sköta, Daisy — och
andra voro mycket svåra. Där fanns en synnerligen
solig liten säng, som kunde hava varit full av frukt
och grönsaker och blommor, men den ville icke göra
sig det minsta besvär, och när mannen sådde — låt
oss antaga meloner — i denna säng, blev det
ingenting av dem, emedan den lilla sängen försummade
dem. Mannen blev bedrövad och fortfor med sina
försök, ehuru skörden för var gång slog fel, och det
enda, sängen hade att säga, var: »Ack, jag glömde.»

Vid dessa ord brusto alla i skratt, och var och
en såg på Tommy, som spetsade öronen, då han hörde
ordet meloner, och sänkte huvudet, då hans
favoritursäkt nämndes.

— Jag visste väl, att han menade oss, utbrast
Demi och klappade i händerna; du är mannen, och
vi äro de små täpporna; äro vi inte det, morbror Fritz?

— Du har gissat rätt. Nu skall var och en av
er säga mig, vad slags utsäde jag skall så i er denna
vår, så att jag nästa höst må få en god skörd av
mina tolv, nej, av mina tretton täppor, sade mr Bähr,
nickande åt Nat, medan han sålunda rättade sig själv.

— Ni kan icke så korn och bönor och ärter i oss,
mr Bähr, såframt ni icke menar, att vi skola äta en
hel hop och bliva feta, sade Stuffy, och hans runda,
uttryckslösa ansikte klarnade plötsligt, då denna
angenäma tanke föll honom in.

— Han menar icke detta slags utsäde, han menar
sådant, som gör oss goda, och ogräset är våra fel!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:22:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/plumfield/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free