Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes nässpets enkom för sina kyssar, och därpå
troppade de alla av till sängs.
Ljuset från den skärmbetäckta lampan, som brann
i barnkammaren, föll blitt på en tavla, som hängde
vid foten av Nats säng. Det hängde ännu flera på
väggarna, men gossen tyckte, att det måste vara något
egendomligt just med den där, ty den var infattad i
en smakfull ram av mossa och tallkottar, och på en
konsol under den stod en vas med friska blommor,
nyss plockade i de vårliga skogarna. Det var den
vackraste tavlan av alla, och Nat log och såg på den,
dunkelt anande, vad den skulle föreställa, och
önskande, att han visste det helt och hållet.
— Det är min tavla, sade en liten stämma i
rummet. Nat stack fram huvudet, och där stod Demi i
nattröja. Han var stadd på återvägen från moster
Hannas kammare, dit han gått för att få en
handsktumme på ett finger, som han skurit sig i.
— Vad är det han gör med barnen? frågade Nat.
— Det är Kristus, den gode mannen, och han
välsignar barnen. Vet du ingenting om honom? sade
Demi med ett uttryck av förundran.
— Inte mycket, men jag skulle gärna vilja veta det;
han ser så god ut, svarade Nat, vars huvudsakliga
kunskap om den gode mannen bestod i att hava hört
hans namn missbrukas.
— Jag känner hela hans historia och tycker mycket
om den, emedan den är sann, sade Demi.
— Vem har berättat dig den?
— Min morfar; han vet allt och berättar de bästa
historier i världen. Jag brukade leka med hans stora
böcker och göra bryggor och järnvägar och hus, då
jag var en liten gosse, sade Demi.
— Hur gammal är du nu? frågade Nat
vördnadsfullt.
— Ungefär tio år.
— Du vet en hel hop saker, inte sant?
— Ja, som du ser, har jag ett tämligen stort huvud,
och morfar säger, att det behövs bra mycket för att
fylla det, därför stoppar jag stycken av kunskap in
uti det, så fort jag kan, genmälde Demi på sitt
kuriösa sätt.
Nat skrattade och sade sedan i en allvarsam ton:
— Berätta vidare, så är du snäll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
