Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ryggen, och Frans förhörde honom hans läxor där, så
att ingen kunde höra, när han sade något dumt, eller
se, när han plumpade ned sin skrivbok. Han var
innerligt tacksam därför och gick på och pluggade så
flitigt, att mr Bähr, då han såg hans blossande ansikte
och bläckiga fingrar, smålog och sade:
— Arbeta inte så strängt, min gosse; eljest tröttar
du ut dig, och det är ju gott om tid.
— Men jag måste arbeta strängt, eljest hinner jag
inte fatt de andra. De kunna en gruvlig mängd saker,
och jag kan ingenting, sade Nat, som blivit hart när
förtvivlad, då han hörde de andra gossarna läsa upp
grammatik, historia och geografi med en ledighet och
säkerhet, som föreföll honom häpnadsväckande.
— Du kan ganska många saker, som de icke kunna,
sade mr Bähr, som satt bredvid honom, medan Frans
ledde en hel klass små studerande genom
multiplikationstabellens irrgångar.
— Gör jag det? sade Nat och såg ytterst
tvivelsam ut.
— Ja; för det första kan du lägga band på ditt
sinne, och det kan inte Jack, som räknar särdeles
kvickt; det är en förträfflig sak att kunna, och det
tycker jag att du lärt dig väl. Vidare kan du spela
fiol, och det kan ingen av gossarna, ehuru de
ofantligt gärna skulle vilja det. Men vad som är bäst
av allt, Nat, är, att du verkligen önskar lära något,
och det är detsamma, som att hava vunnit halva
bataljen. Det tycks vara svårt i början, och du kommer
att känna dig modfälld, men gå på oförtrutet, och
allt kommer att bli lättare och lättare för vart steg
du tar.
Nats ansikte hade klarnat allt mer och mer,
medan han lyssnade till detta tal, ty hur ringa hans
kunskapsförråd än var, uppmuntrade det honom
ofantligt att finna, att han hade något, som kunde tjäna
honom till ryggstöd. Ja, jag kan lägga band på
mitt sinne — det har jag lärt genom att få stryk av
pappa — och jag kan spela fiol, fast jag inte vet,
var Biscayaviken är, tänkte han med en känsla av
välbehag, som är omöjlig att beskriva. Sedan sade
han allvarsamt och så högt, att Demi hörde honom:
— Jag önskar verkligen att förvärva kunskaper, och
jag vill försöka. Jag har aldrig gått i skola förr;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
