Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sprang in, och såg det tomma fatet ävensom ändan
av en gul svans, som försvann under sängen. Utan
att säga ett ord, fattade hon i denna svans, ryckte
fram tjuven, skakade honom så, att öronen flaxade
vilt, och förpassade honom sedan utför trapporna till
skjulet, där han i källaren tillbragte en ensam afton.
Uppmuntrad genom den sympati, som Demi ägnade
henne, fyllde emellertid Daisy ännu en spilkum med
smet och gräddade ett dussin kakor, som till och med
voro bättre än de förra. Ja, sedan morbror Fritz ätit
två, lät han hälsa och säga, att han aldrig smakat
något så gott, och att varenda gosse vid bordet
avundades Demi hans voffelsupé.
Det var verkligen en utmärkt trevlig supé, ty locket
på den lilla tekannan föll endast av tre gånger och
mjölkmuggen kullstjälptes blott en gång, kakorna
simmande i sirap, och det rostade brödet hade en läcker
biffstekslukt, som kom därav, att köksan hade rostat
det på halstret. Demi glömde vishetens bud och
proppade sig så full som vilken annan köttsligt sinnad
gosse som helst, medan Daisy funderade på ståtliga
kalas och dockorna sågo på och hult smålogo.
— Nåväl, sotungar, ha ni haft roligt? frågade mrs
Hanna, som infann sig med Teddy på sin skuldra.
— Alldeles utmärkt roligt. Jag kommer snart igen,
svarade Demi med eftertryck.
— Jag är rädd för, att du ätit för mycket, att döma
efter det här bordets utseende.
— Nej, det har jag inte; jag har endast ätit femton
kakor, och de voro mycket små, förklarade Demi, som
oupphörligt låtit systern fylla sin tallrik.
— De kunna icke göra honom någon skada, de
äro så rara, sade Daisy, med en sådan putslustig
blandning av moderlig ömhet och husmoderlig
stolthet, att tant Hanna endast kunde småle och säga:
— Nåväl, den nya leken kan således på det hela
anses för lyckad?
— Jag tycker om den, sade Demi, som om hans
bifall varit allt, som behövts.
— Det är den allra sötaste lek, som någonsin blivit
påhittad, utropade Daisy och tryckte sin lilla
diskbalja till sitt bröst, då hon skulle till att diska sina
koppar. Jag skulle önska litet var att ha en så söt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
