Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av allt, lilla Teddy var intagen i honom. Vari
hemligheten bestod, kunde ingen utröna, men den lille
fattade genast tycke för honom — pladdrade och
gallskrek av glädje för var gång han såg honom —
föredrog hans starka rygg att rida på framför varje
annans — och kallade honom av egen ingivelse »min
Danny». Teddy var den enda varelse, som Dan
visade någon tillgivenhet, och detta gav sig endast då
till känna, när ingen annan kunde se det; men mödrars
ögon äro skarpsynta, och mödrars hjärtan ana
instinktmässigt, vilka som älska deras barn. Sålunda såg
och kände mrs Hanna, att det fanns ett vekt ställe
hos den sträve Dan, och bidade sin tid för att röra
hans hjärta och få makt över honom.
Men en oväntad och avgjort oroväckande
tilldragelse kastade över ända alla deras planer och hade till
följd, att Dan förvisades från Plumfield.
I början togo Tommy, Nat och Demi Dan under
sitt beskydd, huvudsakligen därför att de andra
gossarna visade sig tämligen avoga mot honom, men
snart funno de, att det fanns en viss tjusningsförmåga
hos den stygge gossen, och ehuru de i början sett
ned på honom, kommo de slutligen därhän att blicka
upp till honom, envar av olika anledning. Tommy
beundrade honom för hans skicklighet och mod; Nat
var tacksam för forna dagars välvilja, och Demi
betraktade honom som ett slags levande historiebok, ty
när det föll honom in, kunde Dan på ett högst
underhållande sätt berätta sina äventyr. Det fägnade Dan
att hava de tre gunstlingarna omkring sig, och han
bemödade sig att vara behaglig, och däri låg
hemligheten av hans framgång.
Bährarna voro överraskade men hoppades, att
gossarna skulle hava ett gynnsamt inflytande över Dan,
och läto med en viss oro saken hava sin gång,
förtröstande på, att intet ont skulle kunna uppstå därav.
Dan märkte, att de icke hyste något rätt
förtroende till honom, varför han aldrig visade sig för dem
från sin gynnsammaste sida, utan fann ett
egensinnigt nöje i att pröva deras tålamod och, så mycket han
vågade, gäcka deras förhoppningar.
Mr Bähr tyckte ej om slagsmål och ansåg det
varken för ett bevis på manlighet eller mod, om två
gossar mörbultade varandra till de övrigas förlustelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
