Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det vill säga du, förmodar jag; välan, raska på,
latmask! sade Dan.
De begåvo sig av, och sedan de fått sina spön,
ämnade de gå hem, då Demi olyckligtvis sade åt Tommy,
som satt på Toby och höll ett långt spö i handen:
— Du ser ut som mannen i tjurfäktningen på det
där kopparsticket, blott med den åtskillnad, att du
icke har något rött kläde eller är så grant utstyrd
som han.
— Jag skulle bra gärna vilja se en sådan; skulle
inte du det också? frågade Tom och skakade sin lans.
— Låt oss tillställa en, se där är gamla
Smörblomman på den stora ängen; rid emot henne, Tom,
så skall du få se, hur hon springer, föreslog Dan
i vilken det kliade att få ställa till något
tjuvpojkstreck.
— Nej, det får du inte, begynte Demi, som lärt
sig att misstro Dans förslag.
— Varför inte det då, lilla puttefnask? frågade Dan.
— Jag tror inte morbror Fritz skulle tycka om det.
— Har han någonsin sagt, att vi inte få ha någon
tjurfäktning?
— Nej, det tror jag inte han gjort, medgav Demi.
— Håll då mun på dig. Sätt av, Tom, och här
har du en röd trasa att svänga framför den gamla
tingesten, och över staketet hoppade Dan, helt och
hållet upptagen av den nya leken, och de övriga följde
efter som en fårskock; även Demi, som satte sig på
stolparna och med spänd uppmärksamhet åsåg
förlustelsen.
Stackars Smörblomma var icke vid synnerligen gott
lynne, ty man hade nyligen fråntagit henne hennes
kalv, och hon var försänkt i djup sorg över förlusten
av det lilla kräket. För tillfället betraktade hon hela
mänskligheten som sin fiende — vilket just ej var
att undra på — och när därför matadoren
galopperade fram till henne med den röda näsduken
fladdrande uppe i toppen av sin stora lans, slängde hon
huvudet uppåt och gav till ett för tillfället högst
lämpligt »mu»! Tommy red henne käckt in på livet, och
Toby, som igenkände en gammal vän, var mycket
hågad för att komma närmare, men då lansen slog ned
på hennes rygg med en högljudd smäll, blevo både
ko och åsna överraskade och misslynta. Toby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
