Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sig till sin egen säng, där den välvillige
ynglingen stillade hans förskräckelse och sövde honom
så ömt som en kvinna. Madam Hummel vakade hela
natten över stackars Tommy, bjudande till att lindra
hans kval, och mrs Bähr flög fram och åter mellan
honom och lille Teddy med olja och bomull, kylande
plåster och havslök, i det hon då och då, liksom hon
funnit ett stort nöje i den tanken, sade för sig själv:
— Jag har alltid vetat, att Tommy en gång skulle sätta
eld på huset, och nu har han gjort det!
Då mr Bähr följande morgon kom hem, fann han
allt i ett snyggt tillstånd. Tommy till sängs, Teddy
flåsande som en liten valfisk, mrs Hanna dignande
av trötthet, och hela pojkskaran så upprörd, att de
alla talade på en gång och nästan med våld drogo
honom med sig för att beskåda ruinerna. Genom hans
lugna sätt att gå till väga blev ordningen snart
återställd, ty var och en var övertygad om, att han var
vuxen ett dussin eldsvådor, och därför utförde de alla
med största nit vad helst för uppdrag han gav dem.
Det var ingen skola denna morgon, men på
eftermiddagen var det skadade rummet iordningställt,
sjuklingarna befunno sig bättre, och det blev tillfälle att
i ro förhöra och döma de små brottslingarna. Nat och
Tommy berättade den andel de haft i ofoget och voro
uppriktigt bedrövade över den fara, för vilken de
utsatt det kära gamla huset och alla, som bodde däri.
Men Dan tog på sig sin bekymmerslösa min och ville
icke medgiva, att någon synnerlig skada skett.
Nu fanns det likväl intet, som mr Bähr avskydde
till den grad som drickande, kortspel och svordomar;
att röka hade han avstått från, på det att gossarna
icke skulle bli frestade att försöka det, och det förtröt
och förargade honom djupt att finna, att den gosse,
med vilken han försökt att vara mest undfallande,
skulle begagna sig av hans frånvaro för att införa
dessa laster och lära hans oskyldiga små gossar att
anse det manligt och nöjsamt att hängiva sig åt dem.
Han talade länge och allvarsamt till de församlade
gossarna, och med en min, som på en gång uttryckte
fast föresats och bedrövelse, slutade han sitt tal
sålunda:
— Jag tror att Tommy är nog straffad, och detta
brännsår på hans arm skall länge nog bliva honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
