Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid ljudet av detta namn slet sig lille Teddy, som
aldrig glömt sin vän, lös ur sin fars armar, såg
fundersamt på den solbelysta gräsmattan, tultade sedan
tillbaka och sade, såsom vanligt, då han sveks i sin
förhoppning på det efterlängtade återseendet:
— Min Danny tommer snart.
— Jag tror verkligen, att han bort få stanna kvar,
om ock blott för Teddys skull, ty han håller så mycket
av honom, och kanske skulle vår lille gosses kärlek
kunnat göra för honom, vad vi voro ur stånd till.
— Jag har stundom själv tyckt detsamma, men
sedan han uppväckt en sådan jäsning bland gossarna
och varit nära att bränna upp hela skolan, ansåg jag
det säkrast att avlägsna olycksfågeln, för en tid
åtminstone, sade mr Bähr.
— Middagen är färdig, låt mig få ringa på klockan!
sade Robert och började på detta instrument ett solo
som gjorde det omöjligt att höra sitt eget ord.
— Får jag således taga hit Nan, eller hur? frågade
mrs Hanna.
— Ett dussin Nannor, om du så vill, min vän,
svarade mr Bähr, som i sitt faderliga hjärta hade plats
för alla okynniga och vanvårdade barn i världen.
Då mrs Bähr kom hemåkande på eftermiddagen,
och innan hon hunnit lassa av de små gossar, utan
vilka hon sällan begav sig utomhus, hoppade en liten
flicka ned bakifrån karriolen och sprang in i huset,
ropande:
— Hallå, Daisy, var är du?
Daisy kom och tycktes fägna sig att se sin nya
gäst, men hon såg dock litet förskräckt ut, då Nan,
ännu hoppande och skuttande, som om det varit
omöjligt för henne att hålla sig stilla, sade:
— Jag kommer att stanna här för alltid; pappa
säger, att jag får det, och min koffert kommer i
morgon, och alla mina saker ha blivit tvättade och lagade,
och din tant kom och tog mig med sig. Är det inte
bra roligt?
— Jo, det är det visst. Har du med dig din stora
docka? frågade Daisy, som hoppades att så var, ty
vid sitt sista besök hade Nan stökat om i hennes
dockskåp och hade yrkat på att få tvätta Blanches
gipsansikte, vilket för alltid fördärvade den
beklagansvärdas hy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
