Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Å! Jag kunde få dig att gråta på två minuter,
genmälde Stuffy, uppbrusande.
— Försök, om du kan.
— Gå då och ryck upp den där nässelknippan,
sade Stuffy och pekade på ett kraftigt exemplar av
denna brännande planta, som växte vid muren.
Nan fattade genast i nässlan, ryckte upp den och
höll fram den med en utmanande åtbörd, oaktat den
odrägliga svedan.
— Bravo! ropade gossarna, som med nöje visade,
att de satte värde på mod, även hos det svagare könet.
Mera stucken än hon var, beslöt Stuffy att på
ett eller annat sätt pressa ett skrik ur henne och
sade spotskt:
— Det här gillas inte, ty du är van att tassa
på allting. Gå nu och stöt huvudet riktigt hårt mot
den där ladan, så lovar jag, att du nog skall tjuta.
— Gör det inte, sade Nat, som avskydde grymhet
Men Nan var redan borta, och, rännande rakt på
ladan, gav hon sitt huvud en duns, som sträckte henne
till marken och lät som den kommit från en
murbräckta. Huvudyr, men ingalunda modfälld, reste hon
sig raglande och sade käckt, ehuru med av plåga
förvridet ansikte:
— Det gjorde ont, men jag skriker inte.
— Gör om det igen, sade Stuffy i vredesmod, och
Nan skulle hava gjort det, om icke Nat hållit fast
henne; men Tommy, som nu ej mer tänkte på hettan,
rusade på Stuffy som en liten stridstupp och röt till:
— Låt det bli slut med det här, eller jag slungar
dig över ladan! varpå han så skakade och ruskade
den stackars Stuffy, att denne för ett ögonblick icke
visste, om han stod på huvudet eller benen.
— Hon uppmanade mig därtill, var allt vad han
kunde säga, när Tommy släppte honom.
— Lika gott om hon gjorde det eller icke; det
är en skamlös nedrighet att göra en liten flicka illa,
sade Demi i en förebrående ton.
— Haha! Det bryr jag mig visst om! Jag är
ingen liten flicka, jag är äldre än du och Daisy, ska
jag låta dig veta! utropade Nan otacksamt.
— Det är inte värt du predikar, pastor; du spelar
översittare mot Daisy var eviga dag, utropade
kommodoren, som just nu kom tillstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
