- Project Runeberg -  Goss-skolan i Plumfield /
117

(1918) [MARC] Author: Louisa May Alcott - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Vi behöva icke stanna kvar efter måltiden, som
du vet, tillade Demi.

— Jag har aldrig varit på någon bal. Vad tar
man sig för på en sådan? frågade Nat.

— Å, vi låtsa vara herrar och sitta runt kring alla
väggar, stela och tråkiga som fullvuxna människor,
och dansa för att roa flickorna. Därpå äta vi upp
allt som finns och ge oss av så fort vi kunna.

— Det tror jag, jag skulle kunna komma ut med,
sade Nat, sedan han en minut funderat på Tommys
beskrivning.

— Jag skall skriva och säga, att vi skola komma,
sade Demi och avsände följande belevade svar:

»Vi skola alla komma. Var god och laga att det
finnes mycket att äta. — J. B. esq.»

Damernas oro över denna deras första bal var
stor, emedan de, om allt avlopp väl, ämnade giva en
stor middag för några utvalda få.

— Tant Hanna ser gärna, att gossarna leka med
oss, om de blott icke bära sig illa åt; därför måste
vi lära dem att tycka om våra dockor; det skulle
göra dem gott, sade Daisy med sin moderliga min,
i det hon dukade bordet och med orolig blick
överskådade förrådet av läckerheter.

— Demi och Nat bli nog beskedliga, men Tommy
kommer att göra något dumt streck, det är jag
övertygad om, svarade Nan, i det hon skakade sitt huvud
över den lilla bakelsekorgen, som hon höll på att ordna.

— Då skall jag genast köra ut honom, sade Daisy
beslutsamt.

— Det brukas inte på bjudningar. Det passar sig
inte.

— Jag skall aldrig bjuda honom mer.

— Det är en annan sak. Det skulle kosta på
honom, om han inte finge vara med på den stora
middagsbjudningen, det kan du lita på.

— Ja, det skulle jag tro! Vi skola ha de
utsöktaste saker man någonsin kan tänka sig. Verklig soppa
med slev och en trin, hon menade en terrin, och en
kramsfågel såsom kalkon, och sås och alla slags rara
leggummer.

Daisy kunde aldrig uttala legymer riktigt och hade
avstått från att försöka det.

— Klockan är nära tre, och vi få lov att kläda oss,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:22:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/plumfield/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free