Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag vet inte, hur det går till, förklarade Daisy.
— Vi skola visa er; det gör vi mycket gärna,
utbrusto alla gossarna på en gång i höjden av
välmening, varpå Demi tog Daisys, Tommy Nans, och
Nat med svårighet övertalade Bess att lämna ifrån sig
sin lilla blåa drake.
— Tant, om ni vill vänta ett ögonblick, så skola
vi kasta upp er drake åt er, sade Demi, som icke
ville, att de åter skulle komma i ogunst hos mrs Bähr
genom någon uraktlåtenhet å deras sida.
— Bevara mig väl, kära du, det där känner jag allt
till förut, och här kommer för övrigt en gosse, som
vill kasta upp den åt mig, tillade mrs Hanna, då
professorn, med ansiktet fullt av grin, tittade fram
bakom klippan.
Han kom genast fram och slungade upp den stora
draken, och mrs Hanna sprang av med den, så att
det var en fröjd att se henne, och barnen stodo runt
omkring och njöto av anblicken. Den ena efter den
andra flögo drakarna upp och svävade högt uppe i
skyn liksom brokiga fåglar, gungande för den friska
vind, som alltjämt blåste över kullen. Så gruvligt
roligt det var att springa och hojta och kasta upp
drakarna eller draga ned dem och giva akt på deras
krumsprång i luften och känna, hur de ryckte på
snörena, alldeles som levande varelser, som vilja slita
sig lösa. Nan var alldeles vild av uppsluppenhet, Daisy
ansåg den nya leken nästan lika nöjsam som sina
dockor, och en liten Bess var så kär i sin »bå dake»,
att hon endast tillät honom göra mycket korta utflykter
och föredrog. att hålla honom på sitt knä och skåda
på de märkvärdiga figurer, med vilka Tommys djärva
penna utsirat den. Mrs Hanna var utomordentligt
förtjust i sin, och han bar sig åt, som om han vetat,
vem som rått om honom, ty han kom nedtumlande på
huvudet, då han minst väntades, fastnade på träd,
höll hart när på att falla i bäcken och rusade slutligen
upp så högt, att han blott såg ut som en liten fläck
bland molnen.
Så småningom blev litet var trött, och sedan de
fastgjort drakarnas snören vid träd och gärdesgårdar,
satte sig alla ned att vila, utom mr Bähr, som med
lilla Teddy på skuldran gick och såg på korna.
— Har ni någonsin haft så trevligt förut? frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
