Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ropade på (honom, men han gick bort och gömde sig bakom
höstackarna på gräsplanen. Där fann jag honom just
nu, djupt insomnad och halvdöd av trötthet och plågor.
Han rymde från Page för en månad sedan och har
varit på väg till oss alltsedan dess. Han påstår, att
han icke ämnade låta oss se sig, utan gå vidare till
staden och till sitt gamla arbete efter en blick på oss.
Det är likväl tydligt, att hoppet att bliva mottagen
har lett honom hit under alla skiften, och här är han
nu och väntar att få veta, om du vill förlåta honom och
taga honom tillbaka.
— Sade han det?
— Hans ögon gjorde det, och när jag väckte
honom, sade han, liksom ett vilsegånget barn: »Mor
Bähr, jag har kommit hem.» Jag hade inte hjärta
att banna honom och tog in honom, som om han varit
ett stackars förlorat får, som kommit tillbaka till fällan.
Jag får ju behålla honom, Fritz?
— Naturligtvis får du det! Detta övertygar mig
om, att gossen fäst sig vid oss, och det kunde nu
lika litet falla mig in att jaga bort honom, som att
jaga bort min egen Rob.
Dan hörde ett litet svagt ljud, som om mrs Hanna
tackat sin man utan att säga ett ord, och under ett
ögonblicks tystnad, som följde härpå, flödade två stora
tårar över, som långsamt uppstigit i gossens ögon, och
halkade nedför hans nerdammade kinder. Ingen såg
dem, ty han torkade hastigt bort dem, men under detta
korta uppehåll tror jag, att Dans misstroende mot de
goda människorna för alltid försvann; det veka stället
i hans hjärta var träffat, och ett brinnande begär
vaknade hos honom att visa sig värdig den kärlek och det
medlidande, som voro så tåliga och förlåtande. Han
sade intet, han endast önskade denna önskan av
innersta hjärta, beslöt på sitt barnsliga sätt att göra
ett försök och beseglade sitt beslut med tårar, som
varken plåga, trötthet eller ensamhet kunnat avpressa
honom.
— Kom och se på hans fot. Jag är rädd för, att
den är illa skadad, ty han har gått tre dagar i hetta
och damm och ingenting annat haft än vatten att badda
på med och en gammal dröja att förbinda den med.
Jag säger dig, Fritz, den här gossen är en rask yngling
och kommer nog en gång att bli en duktig karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
