Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag hoppas det för din skull, du varmhjärtade
kvinna; din tro förtjänar belöning. Seså, nu vill jag
gå och se om din lille spartan. Var är han?
— I mitt rum; men, kära du, var vänlig mot
honom, han må nu synas huru vresig som helst. Jag är
övertygad om, att detta är rätta sättet att få makt med
honom. Han tål inte vid stränghet eller mycket tvång,
men med ett gott ord och oändligt tålamod kan man få
honom vart man vill, såsom fallet var med mig.
— Som om du någonsin varit lik den där lille
spjuvern! utbrast mr Bähr skrattande, men tillika
nästan harmsen över jämförelsen.
— Jag var det till lynnet, ehuru jag visade det på
ett olika sätt. Jag tycker mig instinktlikt känna, hur
han är till mods, förstå, hur man skall vinna hans
hjärta och röra honom och sympatisera med hans
frestelser och fel. Jag är glad, att jag gör det, ty det skall
hjälpa mig att hjälpa honom, och om jag kan göra en
god människa av denne vilde gosse, så är det ett så gott
verk, att jag aldrig gjort något bättre i hela min livstid.
— Gud välsigne verket och den, som gör det.
Mr Bähr talade nu lika allvarsamt som hon nyss,
och båda inträdde tillsammans i nästa rum, där de
funno Dan med huvudet lutat mot armen, som om
han varit alldeles överväldigad av sömnen. Han
blickade dock hastigt upp och försökte resa sig, då mr
Bähr skonsamt sade:
— Du tycker således mer om Plumfield än Pages
lantgård. Gott, låt oss se, om vi inte kunna
förlikas bättre den här gången, än vi gjorde förut.
— Tack, sir, sade Dan, försökande att icke vara
vresig och finnande det lättare, än han trott.
— Nu fram med foten! Ack! — Det här var
styggt. Vi måste ha hit doktor Firth i morgon.
Varmt vatten, Hanna, och gammalt linne!
Mr Bähr baddade och förband den sårade foten,
medan mrs Hanna ställde i ordning den enda tomma
sängen i huset. Den var i det lilla gästrummet, till
vilket man kom från salongen och som ofta
begagnades då gossarna voro illamående, ty därigenom slapp
mrs Hanna besväret att springa uppför och utför
trappor, och patienterna kunde se, vad som föregick. När
allt var färdigt, tog mr Bähr gossen på armarna, bar
honom in, hjälpte till att avkläda honom, lade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
