Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det måtte väl läkas någon gång? frågade Dan,
och såg högst uppskrämd ut över ordet »kryckor».
— Det hoppas jag; med dessa ord avlägsnade sig
doktorn och lämnade Dan mycket nedslagen, ty
förlusten av en fot är en fruktansvärd olycka för en
verksam gosse.
— Var icke orolig; jag är en utmärkt sjuksköterska,
och om en månad skall du få se, att du vandrar
omkring så frisk som någonsin förut, sade mrs Hanna,
som såg saken från den ljusaste sidan.
Men fruktan att bliva lam förföljde Dan, och även
Teddys smekningar kunde icke muntra honom; därför
föreslog mrs Hanna, att en eller två gossar skulle
komma in och göra honom ett besök, varjämte hon
frågade honom, vilka han helst skulle vilja se.
— Nat och Demi; jag skulle också vilja ha hit
min hatt; det ligger någonting i den, som jag gissar
skulle roa dem att se. Ni har väl kastat bort det där
byltet med skräp jag hade med mig, sade Dan och
såg ganska orolig ut, då han framställde frågan.
— Nej, jag gömde det, ty jag trodde, att det måtte
innehålla något slags skatter, efter du var så rädd
om det, och mrs Hanna bragte honom hans gamla
halmhatt, i vilken en mängd fjärilar och skalbaggar
voro faststuckna, samt en näsduk, innehållande en
samling av åtskilligt smått och gott, upplockat på vägen:
fågelägg, omsorgsfullt inlagda i mossa, besynnerliga
snäckor och stenar, stycken av svampar, och flera
små krabbor i ett tillstånd av största förtrytelse över
sin fångenskap.
— Kunde jag få något att sätta in de här
gubbarna i? Mr Hyde och jag funno dem, och de äro
ena präktiga kräk, därför skulle jag gärna vilja
behålla dem och betrakta dem; kan jag få det? frågade
Dan, glömmande sin fot och skrattande, då han såg
krabborna gå på sned och baklänges över sängen.
— Visst kan du det; Pollys gamla bur passar
alldeles ypperligt. Låt dem inte nypa Teddy i tårna,
medan jag tar reda på den. Med dessa ord lämnade
mrs Hanna Dan, som var utom sig av glädje att finna,
att hans skatter icke blivit ansedda för skräp och
bortkastade.
Nat, Demi och buren anlände på samma gång,
och krabborna inkvarterades i sitt nya hus, till stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
