Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ynnest från hennes lilla höghet. Som hon genast
begärde att få se Daisys kök, bars hon bort av mrs
Hanna, med en hel svit av små gossar i släptåg. Alla
de andra, utom Nat och Dan, sprungo bort till
menageriet och trädgårdstäpporna för att ordna allt, ty mr
Laurie höll alltid en generalmönstring och såg
misslynt ut, när icke allt var i det bästa skick.
Stående på trappstegen, vände han sig till Dan,
sägande, alldeles som en gammal bekant, ehuru han
blott sett honom en eller två gånger förut:
— Hur är det med foten?
— Bättre, sir.
— Du är väl bra trött på att sitta inne,
förmodar jag?
— Skulle tro det! och Dans blickar svävade hän
till de gröna kullarna och skogarna, där han längtade
att vara.
— Vad säger du om att göra en liten tur, innan
de andra komma tillbaka? Det här rymliga, trevliga
åkdonet är fullkomligt säkert och bekvämt, och att
inandas litet frisk luft skall göra dig gott. Skaffa
hit en kudde och en schal, Demi, så skola vi föra
bort Dan.
Gossarna tyckte, att det var ett ypperligt infall,
och Dan såg förtjust ut, men frågade med ett plötsligt
utbrott av dygdig pliktkänsla:
— Bara mrs Bähr tillåter det?
— Ja, bevars; vi kommo överens om allt detta för
ett ögonblick sedan.
— Jag hörde er ej säga ett ord, alltså kan jag
inte fatta, hur det kan vara möjligt, sade Demi nyfiket.
— Vi ha ett sätt att meddela oss med varandra
utan ord. Det är ett stort framsteg framför telegrafen.
— Jag vet, vad det är — det är ögonen; jag såg
er lyfta på ögonbrynen och nicka åt vagnen, och mrs
Bähr skrattade och nickade tillbaka, sade Nat, som stod
på fullt förtrolig fot med den gode mr Laurie.
— Alldeles riktigt. Och ögonblicket därpå satt
Dan i åkdonet, med foten på en kudde på sätet mitt
emot och omsorgsfullt betäckt med en schal, som på
ett högst mystiskt sätt nedföll från de övre regionerna,
just då de behövde den. Demi klättrade upp på
kuskbocken bredvid körsvennen, negern Peter. Nat satt
bredvid Dan på hedersplatsen, och morbror Teddy slog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
