Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtjust över det nya museet, som var och en ansåg
för tidevarvets mest lysande idé.
— Jag har alltid tänkt på att grundlägga något slags
vetenskapligt samfund, och jag skall begynna med det
här, sade mr Laurie och satte sig ned på en pall
vid mrs Hannas fötter.
— Du har redan grundlagt ett. Vad kallar du det
här? och mrs Hanna pekade på gossarna, som med
strålande ansikten slagit sig ned på golvet kring dem.
— Jag kallar det en mycket lovande björngrop, [1]
och jag är stolt över att vara en medlem av densamma.
Vet du, att jag varit primus i den här skolan? frågade
han Dan, i det han skickligt bytte om samtalsämne,
ty han kunde icke fördraga, att man tackade honom
för vad han av gott hjärta gjorde.
— Jag trodde, att Frans var det! svarade Dan,
undrande, vad han menade.
— Nej bevars, kära du. Jag är den första gosse,
mrs Hanna någonsin haft att taga vård om, och jag
var så svår att tas med, att hon inte blivit färdig
med mig ännu, ehuru hon gått på med mig, Gud vet
hur många år.
— Vad hon måste vara gammal! sade Nat
oskuldsfullt.
— Hon begynte tidigt, förstår du. Stackare! Hon
var endast femton år, då hon tog hand om mig, och
jag gjorde livet så surt för henne, att det inte är
något under, att hon är skrynklig och gråhårig och
alldeles utsliten, och mr Laurie såg upp på henne
och skrattade.
— Se så, Teddy! Du får inte förtala dig själv så
där! och mrs Hanna strök det svarthåriga huvudet
på sitt knä lika ömt som någonsin, ty hur det nu var,
så var Teddy ännu hennes gosse.
— Om du icke varit, skulle aldrig något
Plumfield funnits. Det var den framgång, jag hade med dig,
som gav mig mod att försöka utföra min älsklingsidé.
Gossarna ha alltså dig att tacka för det, och de böra,
grundläggaren till ära, benämna den nya stiftelsen
»Laurencemuseet»; skola vi ej det, gossar? tillade hon,
till utseendet mycket lik den livliga Hanna i forna
dagar.
— Det skola vi! Det skola vi! skreko gossarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
