Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det kommer att fördröja ert arbete något litet,
men var lugn; vi skola betala er med blåbärspastejer,
sade mrs Hanna, som kände till Silas’ svaga sida.
Hans sträva, bruna ansikte klarnade upp, och han
svarade med ett muntert:
— Ha! ha! — Ja, si, om ni vill muta mig, mrs
Bähr, så ger jag vika på eviga minuten.
— Nu, gossar, har jag ställt till det så, att ni alla
kunna gå, sade mrs Bähr, i det hon, mycket lättare
om hjärtat, sprang tillbaka igen; ty hon kände sig
alltid nedslagen, då hon gjort sina små söner
misslynta; hon var nämligen av den tanken, att barns små
förhoppningar och planer och nöjen böra omfattas med
välvilja av fullvuxna människor och aldrig
skoningslöst förhindras eller förlöjligas.
— Får jag följa med? sade Dan förtjust.
— Jag tänkte särskilt på dig. Var rädd om dig
och bry dig alls inte om bären, utan slå dig ned här
och där och njut av de vackra saker, som du förstår
att finna överallt omkring dig, svarade mrs Bähr, som
ihågkom hans välvilliga anbud till hennes son.
— Jag också! Jag också! skrek Rob, dansande av
glädje och skramlande med sitt dyrbara stop och locket
som med ett par kastanjetter.
— Ja, och Daisy och Nan måste vara mycket rädda
om dig. Var vid gärdsgården klockan fem, så
kommer Silas och hämtar er alla.
Rob omfamnade sin mor i ett utbrott av
tacksamhet, lovande att medtaga åt henne vart bär, han
plockade, och att icke äta ett enda. Därpå inpackades
de alla i hövagnen och foro av, så att det skrällde,
och det lyckligaste ansiktet bland alla var Robs, där
han satt mellan sina två små mödrar för tillfället och
strålande blickade ned på hela världen och svingade
sin bästa hatt; ty hans eftergivna moder hade icke
haft hjärta att fråntaga honom den, eftersom det var
hans högtidsdag.
En sådan trevlig eftermiddag de hade, trots de
missöden, som vanligen inträffa vid sådana utfärder!
Tommy råkade naturligtvis illa ut, föll omkull på ett
getingbo och blev stungen; men som han var van vid
lidanden, bar han smärtan med tålamod, tills Dan
föreslog, att man skulle lägga på fuktig jord, vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
