- Project Runeberg -  Goss-skolan i Plumfield /
170

(1918) [MARC] Author: Louisa May Alcott - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon skall komma, genmälde Rob så tillitsfullt, att Nan
kände sig lättare om hjärtat, satte sig ned bredvid
honom och med en ångerfull suck sade:

— Jag önskar, att vi inte sprungit vår väg.

— Du narrade mig; men jag bryr mig inte om
det, mamma kommer att hålla av mig lika mycket
ändå, sade Rob, hållande fast vid detta nödankare,
sedan varje annat hopp försvunnit.

— Jag är så hungrig; låt oss äta upp bären,
föreslog Nan efter en stunds tystnad, under vilken Rob
redan satt och nickade.

— Det är jag också, men jag lovade mamma, att
jag skulle gömma dem alla åt henne.

— Du lär väl få äta dem, om ingen kommer och
hämtar oss, sade Nan, hos vilken motsägelseandan just
då började bliva stark. Om vi stanna här många dagar,
få vi väl lov att äta upp alla bären på fältet, och sedan
få vi svälta, tillade hon dystert.

— Jag skall äta sassafras; jag känner till ett stort
sassafrasträd, och Dan har talat om för mig, att
ekorrarna gräva upp rötterna och äta dem, och jag tycker
om att gräva, genmälde Rob, på vilken utsikten att
nödgas svälta gjorde föga intryck.

— Ja, och vi kunna fånga grodor och koka dem.
Min pappa åt några en gång, och han sade, att de
smakade mycket bra, inföll Nan, som började att finna
en tillstymmelse till något romantiskt i att hava gått
vilse i en hage, då man plockade blåbär.

— Hur kunna vi koka grodor, vi ha ingen eld?

— Jag vet inte; nästa gång skall jag ha strykstickor
i min ficka, sade Nan, tämligen nedslagen över detta
hinder för experimentet med grodkokning.

— Kunna vi inte tända eld med en eldfluga?
frågade Rob förhoppningsfullt, då han såg dem sväva av
och an liksom bevingade gnistor.

— Låt oss försöka; och flera minuter tillbragtes
angenämt med att fånga flugorna och försöka att få
dem att tända en grön kvist eller två. Det är bra
dumt att kalla dem eldflugor,[1] när det inte finns någon
eld i dem, sade Nan och kastade föraktligt bort en
olycksalig insekt, ehuru den sken efter bästa förmåga


[1] Vi känna blott till lysmaskar; men i Amerika finnas verkligen bevingade insekter med ett fosforescerande sken.                                        Övers. anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:22:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/plumfield/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free