Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplyfte den stackars lilla pysen, ty Nans gläfs var mycket
värre än hennes bett.
— Nej, jag ber dig, gör inte det. Det är mina
stövlar — de glappa så; och Rob kvävde manhaftigt
den snyftning, som höll på att utbrista, och tillade med
ett vemodigt tålamod, som rörde Nans hjärta: om
myggorna inte bete mig så, kunde jag sova, tills mamma
kom.
— Lägg ditt huvud på mitt knä, så skall jag täcka
över dig med mitt förkläde; jag är icke rädd för natten,
sade Nan och satte sig ned och försökte inbilla sig,
att hon icke brydde sig om skuggan eller det mystiska
prasslet runt omkring sig.
— Väck mig, när hon kommer, sade Rob och sjönk
i sömn inom fem minuter med huvudet på Nans knä
under förklädet.
Den lilla flickan satt ungefär en fjärdedels timme
och stirrade omkring sig med ängsliga blickar, tyckande,
att var sekund var en timme. Därpå började ett blekt
ljus framskimra över toppen av kullen, och hon sade
för sig själv:
— Jag förmodar, att natten är förbi, och att
morgonen gryr. Jag skulle gärna vilja se solen uppgå,
och när det sker, hitta vi nog på rätta vägen hem.
Men innan månens runda skiva stack fram över
kullen för att tillintetgöra hennes hopp, hade Nan fallit
i sömn, lutande sig tillbaka mot en liten dunge av höga
ormbunkar, och var djupt försjunken i en
midsommarnattsdröm om eldflugor och blå förkläden, berg och
blåbär och Robert hållande på att torka bort tårarna
på en svart ko, som snyftade: »Jag vill gå hem! Jag
vill gå hem!»
Medan barnen sovo, ljuvligt lullade till sömns av
det insövande surret av en mängd närgångna moskiter,
rådde en förfärlig uppståndelse bland de
hemmavarande. Hövagnen kom klockan fem, och alla utom Jack,
Emil, Nan och Rob voro vid inhägnaden och färdiga
att följa med. Frans körde i stället för Silas, och när
gossarna sade honom, att de andra gingo hem genom
skogen, blev han missnöjd och sade: — De borde
hava låtit Rob åka; han blir alldeles ledbruten av
den långa vandringen.
— Den vägen är kortare, och de skola bära honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
