Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
muren och ropade det glada ordet: »funna!» så att det
skållade över hela fältet.
Huru de vandrande ljusen kommo dansande från
alla håll och kanter och samlades kring den lilla
gruppen bland de prydliga ormbunkarna! Det blev ett
kramande och ett kyssande och ett gråtande och ett
pratande, som uppenbarligen förtjusade moskiterna, ty
de surrade alldeles ursinnigt, och de små
nattfjärilarna kommo flygande skocktals, och grodorna kväkte,
som om de icke högt nog kunde uttrycka sin belåtenhet.
De begåvo sig på hemvägen — en kuriös skara,
ty Frans red förut för att förkunna nyheten, Dan och
Toby marscherade i spetsen, och därpå kom Nan, som
Silas bar på sina starka armar, och vilken han ansåg
för den näpnaste lilla slyna, han någonsin sett, och
under hela hemvägen retades han med henne för
hennes pojkstreck. Mr Bähr ville icke tillåta, att någon
annan än han själv bar Rob, och den lille mannen,
uppfriskad av sömnen, satt upprätt och pratade
muntert, anseende sig själv för en hjälte, och hans mor
gick bredvid honom och höll fast vid vilken del som
helst av hans dyrbara lilla kropp, som hon kom åt,
och tröttnade aldrig att höra honom säga: »Jag visste,
att mamma skulle komma,» eller att se honom luta
sig ned för att kyssa henne och sticka ett stort bär i
hennes mun, »eftersom han plockat dem alla åt henne.»
Månen tittade fram, just då de framkommo till
alléen, och alla gossarna kommo emot henne med höga
rop, och sålunda hemfördes de förlorade fåren i
triumf och oskadda och nedsattes i matsalen, där de
opoetiska små varelserna begärde kvällsvard, i stället
för att föredraga kyssar och smekningar. Mjölk och
bröd sattes framför dem, och hela hushållet ställde
sig runt omkring för att beskåda dem. Nan återfick
snart sitt goda lynne och berättade sina äventyr med
stort välbehag, nu då de alla voro överståndna. Rob
tycktes helt och hållet upptagen av att äta, men lade
helt plötsligt bort sin sked och brast ut i ett ömkligt
tjut.
— Min bästa vän, vad gråter du för? frågade
modern, som ännu stod lutad över honom.
— Jag gråter över, att jag gick vilse, vrålade Rob,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
