Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i det han försökte klämma fram en tår, men helt
och hållet misslyckades.
— Men du är återfunnen nu. Nan säger, att du
inte grät därute på marken, och jag var så glad över,
att du var en så modig gosse.
— Jag hade så bråttom med att vara rädd, att
jag inte hade tid då; men nu vill jag gråta, för jag
tycker inte om att gå vilse, sade Rob, kämpande med
sömnen, sinnesrörelsen och en mun full av bröd och
mjölk.
Gossarna gåvo till ett sådant gapskratt över detta
lustiga sätt att taga igen den förspillda tiden, att Rob
hejdade sig för att se på dem, och munterheten var
så smittosam, att han, sedan han ett ögonblick
förvånad stirrat på dem, utbrast i ett muntert »ha, ha!»
och slog med sin sked på bordet, som om han ansett
det hela för ett särdeles lyckat skämt.
— Klockan är tio; till sängs med er varenda en!
sade mr Bähr, i det han såg på sin klocka.
— Och Gud vare tack, ingen säng är tom i kväll,
sade mrs Bähr, som med tårfyllda ögon såg Robert
bäras upp på sin fars armar och Nan beledsagas av
Daisy och Demi, som ansågo henne för den
intressantaste hjältinnan av alla, de kände.
— Stackars tant Hanna är så trött, att hon själv
behövde bäras upp, sade den snälle Frans och lade armen
kring hennes liv, då hon stannade på första trappsteget,
tydligen alldeles utmattad av förskräckelse och sin långa
vandring.
— Låt oss göra en stol av våra armar, föreslog
Tommy.
— Nej, tack ska ni ha, mina gossar, men någon
av er kan låna mig sin skuldra att stöda mig på,
svarade mrs Hanna.
— Jag! Jag! och ett halvt dussin knuffade undan
varandra, alla ivriga att bliva valda, ty det låg ett
uttryck på det moderliga ansiktet, som rörde dessa
varma hjärtan under de runda tröjorna.
Då hon märkte att de ansågo det för en ära,
valde mrs Hanna den, som hade förtjänt den, och
ingen knotade, då hon lade sin arm på Dans breda
skuldra och med en blick, som kom honom att rodna
av »stolthet och glädje, sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
