Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, det får du visst; drag fram bordet och sätt fram
en stol; och mrs Hanna skyndade bort för att stilla
de andras hunger, som alltid vid middagstiden var
stegrad till en vansinnig höjd.
Nan åt ensam och tillbragte en lång eftermiddag
fäst vid sin soffa. Mrs Bähr förlängde hennes band,
så att hon kunde titta ut genom fönstret, och där
stod hon och såg på, hur gossarna lekte och
sommarens alla små kräk njöto av sin frihet. Daisy hade
en picknick för sina dockor i gröngräset, så att Nan
kunde se på roligheten, om hon ock icke kunde vara
med om den. Tommy gjorde sina bästa kullerbyttor
för att trösta henne; Demi satt på trappstegen och
läste högt för sig själv, vilket roade Nan synnerligen
mycket; och Dan bragte henne en liten lövgroda, för
att visa henne den finaste uppmärksamhet, varav han
var mäktig.
Ingenting kunde dock ersätta bristen på frihet,
och några få timmars inspärrning lärde Nan, huru
dyrbar den var. En hel hop tankar gingo genom
hennes lilla hjärna, medan hon låg med huvudet på
fönsterposten under den sista fridfulla timmen, då alla
barnen gingo till bäcken för att se Emils nya skepp
löpa av stapeln. Det hade varit ämnat, att hon skulle
namngiva det, och hon hade räknat på att över
bakstammen få slå sönder den lilla flaskan med
vinbärsvin då det till mrs Bährs ära benämndes Hanna. Nu
hade hon gått miste därom, och Daisy skulle ej kunna
göra det hälften så bra. Tårar kommo henne i ögonen,
då hon ihågkom, att allt var hennes eget fel, och
tilltalande ett stort bi, som låg och rullade sig i den gula
kalken av en ros, rakt under fönstret, sade hon:
— Om du har rymt, så gör du bäst i att genast
flyga hem och säga din mor, att du ångrar dig och
att du aldrig skall göra så mera.
— Det gläder mig att höra dig giva det ett så
gott råd, och jag tror, att det har följt det, sade mrs
Hanna småleende, då biet bredde ut sina av frömjöl
neddammade vingar och flög sin kos.
Nan torkade bort en eller två klara droppar, som
blänkte på fönsterposten, och smög sig intill sin goda
vän, då denna tog henne på sitt knä och välvilligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
