- Project Runeberg -  Goss-skolan i Plumfield /
186

(1918) [MARC] Author: Louisa May Alcott - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillade, ty hon hade sett de små dropparna och visste,
vad de betydde:

— Tror du, att min mors botemedel för att springa
sin väg var ett gott botemedel?

— Ja, mrs Hanna, svarade Nan, alldeles kväst av
att så stilla hava måst framleva sin dag.

— Jag hoppas, att jag icke skall behöva använda
det igen.

— Nej, det tror jag inte, genmälde Nan och
blickade upp med ett så allvarsamt litet ansikte, att mrs
Hanna kände sig övertygad och icke hade något mer
att tillägga, ty hon ville, att hennes straff skulle göra
intryck av sig själva och skämde icke bort deras
verkan med för mycket moralpredikande.

Nu infann sig Rob, med oändlig försiktighet
bärande vad Asia kallade en såsskålspaj, det vill säga
en paj, gräddad i en såsskål.

— Den är gjord av en del av mina bär, och jag
skall ge dig hälften, när det blir kvällsvardsdags
förkunnade han och svängde med armen.

— Varför gör du det, när jag har varit så
obeskedlig? frågade Nan ödmjukt.

— För det att vi båda gått vilse tillsammans. Du
ämnar ju inte bli obeskedlig omigen, eller hur?

— Aldrig, sade Nan i en mycket bestämd ton.

— O, det var snällt! Låt oss nu gå och be
Mary-Ann skära sönder den här åt oss, så att vi snart
kunna äta den; det är strax tedags, och Rob vinkade
med den läckra lilla pajen.

Nan rusade upp för att följa, stannade därpå och
sade:

— Jag glömde, att jag inte kan gå med.

— Försök på, sade mrs Bähr, som i tysthet skurit
av segelgarnet, medan hon talade.

Nan såg, att hon var fri, kastade sig om halsen
på mrs Hanna, kysste henne ömt och flög sedan bort
som en kolibri, åtföljd av Rob, som blåbärssaften rann
om, medan han sprang.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:22:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/plumfield/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free