Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Omedvetet gjorde hon sina unga undersåtar mera
gott än mången verklig monark, ty hennes styrelse
var mycket mild, och hennes makt gjorde sig snarare
känd, än den var märkbar. Hennes medfödda
förfining gjorde henne mycket ömtålig i allting och hade
en god verkan på de vårdslösa gossarna. Hon tillät
aldrig någon att vidröra henne hårt eller med orena
händer, och det gick mera tvål åt under hennes besök
än vid någon annan tid, emedan gossarna ansågo det
för den största ära att bliva förunnade att bära hennes
höghet, och för den största skam, att bliva tillbakavisade
med den försmädliga tillsägelsen: »Då din väd, smutsida
dosse!»
Högljudda röster misshagade henne, och gräl
skrämde henne, och sålunda kommo blidare toner i
deras barnsliga röster, då de tilltalade henne, och allt
käbbel nedtystades i hennes närvaro av vittnena, om
parterna själva icke kunde lägga band på sig. Hon
tyckte om att bliva uppassad, och de största gossarna
uträttade hennes ärenden utan knöt, och de små
gossarna voro i allt hennes underdåniga slavar. De tiggde
om den förmånen att få draga hennes vagn, bära
hennes bärkorg eller räcka fram tallriken åt henne vid
bordet. Ingen tjänst ansågs för förödmjukande, och
Tommy och Ned kommo i slagsmål, innan de kunde
bliva ense om, vem som skulle hava den äran att
blanka hennes små skor.
Nan hade synnerlig fördel av en veckas umgänge
med en bildad, ehuru så gruvligt liten dam; ty Bess
plägade blicka upp till henne med en blandning av
förvåning och förskräckelse i sina blå ögon, då
yrhättan skrek och väsnades, och hon ryggade tillbaka
för henne, som om hon ansett henne för något slags
vilt djur. Den varmhjärtade Nan fann detta mycket
påkostande. I början sade hon: — Bah! det bryr jag
mig inte om! Men hon brydde sig om det och blev
så stött, då Bess sade: — Jag tytter bäst om min tusin,
för hon ä tyst, att hon skakade stackars Daisy, så att
tänderna skallrade i hennes mun, och sedan flydde till
ladan och grät bittert. I denna allmänna tillflyktsort för
sjuka sinnen fann hon alltid något, som ingav henne
tröst och goda råd. Kanske kvittrade svalorna från
sina av lera byggda bon över hennes huvud för henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
