Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lilla flickans förtroende till hennes vän, utan hoppades
endast, att hennes oskuldsfulla instinkt måtte befinnas
riktig, och höllo så mycket mer av henne därför. Nat
sade ofta, sedan det var överståndet, att han icke
skulle kunnat uthärda, om icke Daisy varit. Då de
andra skydde honom, slöt hon sig närmare till honom
än någonsin förut och vände de övriga ryggen. Hon
satt icke på trapporna nu, då han tröstade sig med
sin gamla fiol, utan gick in och satte sig bredvid
honom och lyssnade, med ansiktet så fullt av
förtroende och ömhet, att Nat för en tid glömde sitt lidande
och var lycklig. Hon bad honom hjälpa henne med
hennes läxor, hon kokade i sitt kök märkvärdiga rätter
åt honom, vilka han oförskräckt åt, utan att bry sig
om, varav de bestodo, ty tacksamheten gav en
angenäm smak åt det mest obehagliga. Hon föreslog
omöjliga cricket- och bollspel, då hon fann, att han skydde
för att vara tillsammans med de andra gossarna. Hon
lade små buketter från sin trädgård på hans bord
och försökte på allt sätt att visa, att hon icke blott
var en vän i medgångens solskensdagar utan trogen
i nöd och lust. Nan följde snart hennes exempel,
åtminstone vad vänligheten beträffade, lade band på sin
vassa tunga och avhöll sin försmädliga lilla näsa från
varje tillkännagivande av misstanke eller vedervilja,
vilket var snällt av fröken Vildhjärna, ty hon trodde
fullt och fast, att Nat stulit penningarna.
De flesta av gossarna höllo sig hårdnackat på
avstånd från honom, men Dan, ehuru han sade, att han
föraktade honom, för att han var en pultron, vakade
över honom med ett slags bister beskyddarmin och
smorde genast upp den gosse, som understöd sig att
förfördela eller skrämma hans gode vän och kamrat.
Han hade en lika god idé om vänskap som Daisy
och sökte på sitt sträva sätt lika redligt att
efterleva den.
En eftermiddag, då han satt vid bäcken,
fördjupad i studiet av vattenspindlarnas husliga vanor,
råkade han höra en del av ett samtal på andra sidan om
muren. Ned, som var till yttersta grad nyfiken, hade
stått som på nålar av begär att med visshet få veta,
vem som var den brottslige, ty nyligen hade en eller
två av gossarna börjat tro, att de haft orätt, eftersom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>