Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nat var så ihärdig i sitt nekande och så ödmjukt
och undergivet bar deras förakt. Detta tvivel hade
börjat förefalla Ned olidligt, och han hade flera gånger
mellan fyra ögon ansatt Nat med frågor, obekymrad
om mr Bährs uttryckliga förbud. Då Ned fann Nat
ensam vid den skuggiga sidan av muren, kunde han
icke avhålla sig från att stanna för att bringa det
förbjudna ämnet litet smått på tapeten. Han hade
plågat Nat omkring tio minuter, innan Dan anlände,
och de första ord spindelstudenten hörde, voro dessa,
uttalade med Nats tåliga, bönfallande stämma:
— Låt mig vara, Ned! Låt mig vara! Jag kan
inte säga dig det, eftersom jag inte vet det, och
det är lågsint av dig att gå på och kälta på mig
i smyg, då fader Bähr sagt dig, att du inte får plåga
mig. Du skulle inte våga det, om Dan vore i
närheten.
— Jag är inte rädd för Dan; han är ingenting
annat än en gammal skrävla. Jag tror nästan, att
det var han, som tog Torns pengar, och att du vet det,
men inte vill säga det. Det är min tanke om saken!
— Det har han inte gjort; men om han hade gjort
det, skulle jag taga hans parti; han har alltid varit så
god mot mig, sade Nat så allvarsamt, att Dan glömde
sina spindlar och hastigt steg upp för att tacka honom;
men Neds följande ord hejdade honom.
— Jag vet, att Dan har gjort det, och att han gav
dig pengarna. Jag skulle alls icke undra på, om han
levat av fickstölder, innan han kom hit, ty ingen känner
till något om honom annat än du, sade Ned, som själv
icke trodde, vad han sade, men hoppades få sanningen
ur Nat genom att göra honom ond.
Han lyckades till en del i sin lågsinta avsikt, ty
Nat utbrast, lågande av harm:
— Om du säger det en gång till, så talar jag om
allt för mr Bähr. Jag tycker inte om att skvallra,
men, så sant jag lever, gör jag det, om du inte låter
Dan vara i fred.
— Du är en luver likaväl som en lögnare och
en tjuv, började Ned med ett hånlöje, ty Nat hade
burit förolämpningen mot sig själv så undergivet, att
den andre icke trodde, att han skulle våga att
uppträda inför professorn endast för att taga Dans parti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
