Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han tog ingen del i aftonens samtal, utan satt i
skuggan, så försjunken i sina egna tankar, att han knappast
tycktes höra, vad som föregick. Då mrs Hanna visade
honom ett ovanligt gott betyg i samvetsboken, såg han
därpå utan något småleende och sade i en tankfull ton;
— Ni tycker ju, att jag går framåt, icke sant?
— I hög grad, Dan, och jag är så glad, emedan
jag alltid tyckt, att du endast behövde litet hjälp, för
att bliva en gosse, som man kan vara stolt över.
Han blickade upp till henne med ett besynnerligt
uttryck i sina svarta ögon — ett uttryck på en gång
av stolthet, kärlek och sorg, vilket hon då icke kunde
förstå, men som hon mindes långt efteråt.
— Jag är rädd för, att ni kommer att finna er
besviken, men jag skall försöka, sade han och slog igen
boken, utan ett tecken till nöje över den sida som
han eljest så gärna flera gånger plägade genomläsa och
tala om.
— Är du sjuk, min vän? frågade mrs Hanna med
handen på hans skuldra.
— Min fot värker litet; jag tror, jag vill gå till
sängs. God natt, moder, tillade han och höll en minut
hennes hand mot sin kind, och då han avlägsande
sig, såg han ut, som om han för alltid sagt farväl åt
någonting mycket kärt.
— Stackars Dan! Han lägger Nats vanheder tungt
på hjärtat. Det är en besynnerlig gosse; jag undrar,
om jag någonsin skall förstå honom fullkomligt! sade
mrs Hanna för sig själv, då hon med verklig
tillfredsställelse tänkte på, huru mycket Dan på senare tider
bättrat sig, men tillika insåg, att det låg mer i den
gossen, än hon från början anat.
En av de omständigheter, som djupast sårade Nat,
var något, som Tommy gjorde; ty efter sin förlust
hade Tommy vänligt, men i en bestämd ton sagt honom:
— Jag vill inte göra dig ledsen, Nat, men ser du,
jag har inte råd att förlora mina pengar; vi lära
således inte längre kunna vara kompanjoner, och därmed
utströk Tommy namnteckningen »J. Banks & k:i».
Nat hade varit mycket stolt över detta »k:i» och
flitigt uppsökt ägg, fört sina räkenskaper riktigt och
ökat sina inkomster med en rund summa genom
försäljningen av sin andel av varulagret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
