Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lade du den där dollarn i lådan denna morgon?
frågade mr Bähr.
Dan såg honom stint i ansiktet och svarade i en
fast ton:
— Ja, det gjorde jag.
Ett sorl hördes runt omkring bordet. Tommy
släppte sin mugg, så att den gick i kras; Daisy
utropade:
— Jag visste, att det inte var Nat.
Nan begynte gråta, och mrs Hanna lämnade rummet
och såg så nedslagen, bedrövad och förlägen ut, att
Dan icke kunde uthärda det. Han höll ett ögonblick
händerna för ansiktet, därpå sträckte han upp huvudet,
höjde på skuldrorna, liksom för att lyfta upp en börda
på dem, och sade med den sturska blick och i den till
hälften beslutsamma, till hälften likgiltiga ton, som
utmärkt honom, då han först kom:
— Jag har gjort det; och nu må ni göra med mig
vad ni behagar, men jag tänker inte säga ett ord mer
därom.
— Icke ens att du ångrar dig? frågade mr Bähr,
förbryllad över förändringen hos honom.
— Jag ångrar mig inte.
— Jag skall förlåta honom, utan att han behöver
be mig därom, sade Tommy, som tyckte, att det på
sätt och vis var hårdare, att se den modige Dan hava
råkat i olycka än den skygge Nat.
— Jag begär inte att bli förlåten, genmälde Dan
vresigt.
— Kanske du dock kommer att göra det, när du
lugnt fått tänka på saken för dig själv. Jag vill inte
nu säga dig, hur överraskad och sviken i mina
förhoppningar jag är, men om en stund skall jag komma
upp och tala med dig i ditt rum.
— Tjänar till ingenting, sade Dan, försökande att
tala trotsigt, men ur stånd därtill, då han såg mr
Bährs sorgsna ansikte, och antagande hans ord för en
tillsägelse att avlägsna sig, lämnade Dan rummet, som
om han funnit det omöjligt att kvarstanna.
Det skulle hava gjort honom gott, om han stannat,
ty gossarna samspråkade om saken med så uppriktigt
deltagande, medlidande och förvåning, att det kanske
skulle rört honom och förmått honom bedja om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
