Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anvisningar, som icke finnas upptagna i något hittills
utgivet medicinskt arbete.
— Styrbord nu! Stadigt, gossar, stadigt! Försök
på en annan bog! Gå över stag! Där ha vi henne!
— Sug på fingret, befallde doktorn, beskådande
stickan med kännareblick.
— För smutsigt, sade patienten, skakande sin
blödande hand.
— Vänta, skall jag förbinda det, om du har en
näsduk.
— Det har jag inte; tag en av de där trasorna
därnere.
— Kors bevara mig! Nej, det blir inte av; det är
ju dockkläderna, utbrast Daisy förtrytsamt.
— Tag en av mina, de stå dig gärna till tjänst,
sade Nan, varpå Emil hoppade ned och tog upp den
första »trasa», han såg. Det råkade vara den
garnerade underkjolen, men Nan slet sönder den utan
att förändra en min, och sedan hennes majestäts
underkjol blivit förvandlad till ett nätt litet förband,
avfärdade hon patienten med följande tillsägelse:
— Håll förbandet fuktigt och rubba det inte, så
är tummen snart läkt och kommer inte att värka.
— Vad är jag skyldig? frågade kommodoren
skrattande.
— Ingenting, jag håller en »fattigklinik», det vill
säga en anstalt, där fattigt folk kureras utan avgift,
gratis och för intet, förklarade Nan med en
överlägsen min.
— Tackar så mycket, doktor Vildhjärna. Jag skall
alltid vända mig till er, när något illamående
påkommer, sade Emil och avlägsnade sig, men återkom om
ett ögonblick för att säga — ty en tjänst är den andra
värd —: era paltor blåsa bort, doktor.
Förlåtande det vanvördiga ordet »paltor», nedstego
damerna skyndsamt, plockade upp sin tvätt och begåvo
sig hem för att elda den lilla ugnen och begynna
att stryka.
En plötslig vindfläkt skakade den lilla pilen, som
om han skrattat i mjugg åt det barnsliga pratet, som
pågick i nästet, och knappast hade han blivit allvarsam
igen, förrän ett nytt par fåglar slogo ned på hans
grenar igen, för att börja en förtrolig växelsång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
