Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Om jag hade ett mikroskop, skulle jag visa dig
någonting vackrare än älvor, sade Dan, undrande, om
han någonsin skulle bliva ägare av denna
efterlängtade skatt. Jag kände en gång en gammal kvinna,
som begagnade mullbärslöv såsom nattmössa, därför att
hon hade en ansiktsfluss. Hon sydde ihop dem och
bar dem för jämnan.
— Så lustigt! Var det din farmor?
— Har aldrig haft någon. Det var en kuriös
gammal kvinna, som med nitton kattor bodde i ett litet
ruckel. Folk kallade henne häxa; men det var hon
inte, ehuru hon såg ut som ett gammalt trasbylte.
Hon var verkligt god mot mig, då jag bodde där på
stället, och plägade låta mig få komma och värma mig
vid sin eldstad, när de voro stygga mot mig, därborta
på fattighuset.
— Har du varit i ett fattighus?
— En liten tid. Men det gör detsamma — det
var inte det, jag ville tala om, sade Dan och gjorde
tvärt slut på detta utbrott av öppenhjärtighet.
— Ack, jag ber dig, tala om för mig något om
kattorna, sade Demi, som med bedrövelse märkte, att
han gjort en obehaglig fråga.
— Just ingenting att tala om; endast att hon hade
en hel hop sådana och förvarade dem i en tunna om
natten, och då plägade jag gå och stjälpa omkull tunnan
ibland och släppa ut dem över hela huset, och då
grälade hon på mig och jagade dem och satte in dem
igen, under det de fräste och jamade alldeles ursinnigt.
— Var hon beskedlig mot dem? frågade Demi
med ett hjärtligt, barnsligt skratt, riktigt uppfriskande
att höra.
— Det tror jag visst! Stackars gamla själ! Hon
härbärgerade alla vilsegångna och sjuka kattor i staden,
och den, som ville ha en, gick till madam Webber
och fick välja sig en av vad slag och färg som
behagades, och hon begärde endast nio pence därför —
hon var så glad, när hennes kissar kunde få sig ett
gott hem.
— Jag skulle bra gärna vilja se madam Webber.
Kunde jag det, om jag gick dit?
— Hon är död. Alla mina bekanta äro det, sade
Dan helt kort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
