Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otäcka. Vore det inte bäst, att du försökte på det
sättet? Det är ett mycket gott sätt, och Demi såg så
allvarsam och så övertygad ut, att Dan alls icke
skrattade åt hans kuriösa fantasi, utan helt allvarligt sade;
— Jag tror inte, att det finns något lås, nog starkt
för att stänga in min dålighet. I alla fall är mitt rum
så fullskräpat, att jag inte vet, hur jag skall kunna
städa upp det.
— Men du håller ju lådorna i ditt skåp riktigt
spegelblanka; varför kan du inte göra detsamma med
de andra?
— Jag är inte van därvid? Vill du visa mig hur?
och Dan såg ut, som om han haft god lust att försöka
Demis barnsliga metod att hålla en själ i ordning.
— Det skulle jag mycket gärna, men jag vet inte
hur, utom att tala som morfar gör. Jag kan inte göra
det så bra som han, men jag vill försöka.
— Tala inte om det för någon; men då och då
skola vi träffas här och språka om saker och ting,
och jag skall i stället berätta dig allt, vad jag vet
om det, jag känner till. Är du nöjd därmed? och
Dan räckte fram sin stora, grova hand.
Demi gav redoboget sin fina, lilla hand, och
förbundet var slutet, ty i den lyckliga, fridfulla värld,
där den yngre gossen levde, lekte lejon och lamm
med varandra, och små barn undervisade oskuldsfullt
dem, som voro äldre än de.
— Tyst! sade Dan, pekande åt boningshuset, just
då Demi stod i begrepp att fördjupa sig i en ny
beskrivning på bästa sättet att få bukt på dålighet och
undertrycka den, och då de tittade ned från trädet,
sågo de mrs Hanna långsamt skrida framåt, läsande,
medan hon gick, och åtföljd av Teddy, som traskade
bakom henne, dragande en liten omkullstjälpt vagn.
— Vänta, tills de få se oss, viskade Demi, och
båda sutto stilla, medan paret nalkades. Mrs Hanna
var så fördjupad i sin bok, att hon skulle gått rakt
in i bäcken, om icke Teddy hejdat henne genom att
säga:
— Mamma, jag vill fispa.
Mrs Hanna lade undan den tjusande bok, som hon
en hel vecka försökt att läsa, och såg sig omkring efter
ett metspö, ty hon var van att göra leksaker av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
