Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonen lågande av vrede avlas med de obäkiga
kubbarna, ty han blev stundom topprasande på några av
sina motståndare och svor på dem halvhögt, till dess
han övervunnit dem, då han jublade och i triumf
marscherade till lidret med armen full av knölig ekved.
Han fick händerna fulla med blåsor, hans rygg värkte,
och hans yxa blev slö, men det gjorde honom gott,
och han hade större hugnad av de fula rötterna, än
någon kunnat föreställa sig, ty med varje hugg
arbetade han bort något av den hämmade kraft, som han
eljest skulle slösat bort på något mindre oskadligt sätt.
— När det är slut med detta, vet jag verkligen
inte, vad jag skall taga mig till, sade mrs Hanna för
sig själv, ty ingen ingivelse kom, och hennes förstånd
började att stå stilla.
Men Dan hittade själv på en ny sysselsättning åt
sig och njöt av den en tid, innan någon upptäckte
orsaken till hans belåtenhet. En vacker ung häst, som
tillhörde mr Laurie, befann sig i Plumfield denna
sommar och sprang lös omkring på en stor betesmark
på andra sidan bäcken. Gossarna voro alla förtjusta
i det vackra, eldiga djuret och roade sig en tid bortåt
med att se det galoppera och skutta omkring med sin
yviga svans fladdrande och sitt vackra huvud i luften,
Men de tröttnade snart därpå och lämnade prins Charles
åt sig själv. Alla utom Dan; han tröttnade aldrig att se
på hästen, och underlät knappast en dag att hälsa på
honom och bjuda honom på en sockerbit, en skiva bröd
eller ett äpple. Charlie var tacksam och antog
vänskapsanbudet, och de två älskade varandra, som om
de känt, att något oförklarligt men starkt föreningsband
funnes dem emellan. På vilken del av det vidsträckta
fältet Charlie än befann sig, kom han genast i fullt
språng, då Dan visslade åt honom vid skranket, och
gossen var aldrig lyckligare, än när det sköna, snabba
djuret lade sitt huvud på hans skuldra och blickade
upp till honom med de vackra ögonen, som sågo så
kloka och fromma ut.
— Vi förstå varandra utan något snack, icke sant,
gubben min? plägade Dan säga, stolt över hästens
förtroende och så avundsjuk över att stå så väl hos honom,
att han icke för någon omtalade, på hur förtrolig fot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
