Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då satte sig Dan på muren och gav honom bröd, men
passade på tillfället, och sedan han fått väl tag i
grimman, gled han ned på hästens rygg. Charlie försökte
det gamla knepet, men Dan höll i sig, ty han hade fått
en liten övning med Toby, som en och annan gång hade
ett anfall av istadighet och försökte att kasta av sin
ryttare. Charlie blev både häpen och förargad, och
sedan han dansat omkring en minut, satte han av i
fullt galopp, och ned damp Dan med benen i vädret.
Hade han icke tillhört det slags gossar, som komma
helskinnade undan alla slags faror, skulle han hava brutit
halsen; som det var, gjorde han ett svårt fall och låg
ännu alldeles yr i huvudet, medan Charlie ilade runt
omkring fältet, slängande upp huvudet med alla tecken
till belåtenhet över sin ryttares nederlag. Plötsligen
tycktes det dock falla honom in, att det icke måtte
stå alldeles rätt till med Dan, och som han var av en
högsint natur, kom han för att se, vad som var på
färde. Dan lät honom nosa och vara förbryllad en
stund, sedan såg han upp till honom och sade i en
bestämd ton, som om hästen kunnat förstå honom: — Du
tror, att du besegrat mig, men du misstar dig, gamle
gosse; jag skall rida dig ändå — det skall du bliva varse.
Han försökte icke mer den dagen, men kort
därefter prövade han en ny metod att vänja Charlie vid
en börda; han fastspände en hopviken filt på hans rygg
och lät honom sedan löpa och stegra sig och vara ilsken
bäst han ville. Efter några få anfall av uppstudsighet
gav Charlie med sig, och efter några dagars förlopp
tillät han Dan att sitta upp på sig och stannade ofta
tvärt för att se sig omkring, liksom om han till hälften
tåligt, till hälften förebrående sagt: — Jag förstår det
inte, men som jag förmodar, att det inte är illa menat,
ursäktar jag den frihet du tager dig.
Dan klappade och berömde honom och gjorde en
liten ritt var dag, varvid han ofta föll, men höll ut
det oaktat, längtande att försöka en sadel och töm,
men icke vågande tillstå, vad han hade gjort. Han
fick likväl sin vilja fram, ty någon, som varit vittne
till hans pojkstreck, lade ut ett gott ord för honom.
— Vet herrn, vad den där krabaten har gjort på
senare tider? frågade Silas sin husbonde en afton,
då han erhöll sina order för följande dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
