Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan åt professorn, som strålande av välvilja såg ned
på sin hjord.
Han tackade dem båda med den tysta, hjärtliga
tryckning, han gav dessa händer, som så välvilligt
hållit honom uppe och lett honom till den trygga hamnen
av ett lyckligt hem. Icke ett ord sades, men de
förstodo allt, han velat säga, och lille Teddy uttryckte
å deras vägnar den glädje de kände, i det han lutade
sig ned från sin fars arm för att omfamna gossen och på
sitt barnsliga sätt sade:
— Min doda Danny! Var och en älstar dej nu,
— Hör på, Dan, förevisa nu ditt mikroskop och
låt oss se några av dina förstorade paddor och
anymalkumlä, som du kallar dem, sade Jack, som känt sig
så illa till mods under uppträdet, att han skulle hava
smugit sig bort, om icke Emil återhållit honom.
— Det skall jag göra; tag dig en titt på det här
och låt höra, vad du tänker därom, sade Dan, som
riktigt njöt av förevisningen med sitt dyrbara mikroskop.
Han höll det över en skalbagge, som händelsevis
låg på bordet, och Jack böjde sig ned för att taga sig
en titt, men blickade upp med ett uttryck av häpnad
på sitt ansikte och sade:
— Kors i all min dar! Sådana tänger den gamla
kanaljen har! Jag ser nu, varför det gör så förtvivlat
ont, när man kniper en majbagge och han kniper
tillbaka.
— Han vinkade åt mig! skrek Nan, som stuckit
sitt huvud under Jacks armbåge och tittat in näst efter
honom.
Var och en tog sig en titt, och därpå visade Dan
dem det vackra dunet på en mals vinge, de fyra
fjäderlika hörnen av ett hår, ådrorna på ett löv, som knappast
voro synliga för blotta ögat, men genom det underbara
lilla glaset liknade ett tjockt nät; skinnet på deras egna
fingrar som såg ut som kuriösa kullar och dalar, en
spindelväv, lik en docka grovt sysilke, samt gadden
av ett bi.
— Dan är en trollkarl nu, och han kan visa er
många underverk, som ske runt omkring er; ty han
har de två ting, som därtill behövas — tålamod och
kärlek till naturen. Vi leva i en skön och underbar
värld, Dan, och ju mer du känner om den, desto bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
