Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nötterna, om de ville plocka upp dem; men ingen skulle
få hjälpa dem. Det var ett lätt arbete, och Teddy
tyckte om det, men olyckligtvis blev han snart trött
och lät sin lilla korg stå halvfull till en annan dag.
Men denna andra dag kom icke i brådkastet, och under
tiden arbetade de sluga ekorrarna av alla krafter,
klättrade uppför och nedför de gamla almarna, stuvade
undan nötterna i alla hål, tills de voro fulla, och
sedan överallt i skrymslorna mellan grenarna, för att
borttagas, när det så föll sig. Deras lustiga små
påhitt roade gossarna, till dess Silas en vacker dag sade:
— Ha ni sålt de där nötterna åt ekorrarna?
— Nej, svarade Rob, undrande på, vad Silas
menade.
— Välan, då är det bäst, att ni raska på, eljest
komma de pigga små kanaljerna att inte lämna er
en smul.
— Å, vi kunna taga loven av dem, när vi
begynna. Det finns sådana högar av nötter, att vi skola
få fullt upp.
— Många fler komma inte att falla ned, och de
ha gjort rent hus tämligen bra; se efter, om de inte
ha det.
Rob sprang för att se efter och blev helt ängslig,
då han fann, huru få som voro kvar. Han ropade
dit Teddy, och de arbetade duktigt en hel eftermiddag,
medan ekorrarna sutto på gärdesgården och puttrade.
— Nu, Ted, måste vi hålla vakt och plocka upp
nötterna, så fort de falla, eljest få vi inte mera än en
skäppa, och då kommer var och en att skratta åt oss.
— De otätta etonnane sta inte få dem. Jag sta
plotta upp så fot jag tan och genast bäja dem till
ladan, sade Teddy och rynkade pannan åt en liten
kurre, som pladdrade och harmset viftade på svansen.
Denna natt var ganska stormig, och hundratals
nötter blåste ned, och då mrs Hanna gick och väckte
sina små söner, sade hon helt hastigt:
— Se så, mina pysar, ekorrarna gå på av alla
krafter, och ni måste arbeta duktigt i dag, eljest knipa
de bort varenda nöt, som finns på marken.
— Nej, det skola de slippa, sade Rob och rusade
upp med stor brådska, kastade i sig sin frukost och
rusade ut för att rädda sin egendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
