Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klockan två, nötterna i säkerhet på loftet i
spannmålsladan, och de uttröttade arbetarna fröjdade sig åt sin
framgång. Men herr och fru ekorre gåvo icke så lätt
tappt, och då Rob några dagar senare gick och såg
efter sina nötter, blev han helt häpen över att finna
huru många, som hade försvunnit. Ingen av gossarna
kunde hava stulit dem, ty dörren hade varit låst;
duvorna kunde icke hava ätit dem, och några råttor funnos
ej i närheten. Det blev mycken gråt och veklagan
bland de unga Bährarna, till dess Dick sade:
— Jag såg en ekorre på taket av ladan, kanske
han har tagit dem.
— Jag är säker på, att han gjort det, jag skall sätta
fram en råttfälla och slå ihjäl honom, utbrast Rob,
förbittrad över ekorrens snikenhet.
— Om du passar på, så kanske du kan upptäcka,
var han lägger dem, och då torde jag kunna skaffa
dig dem tillbaka igen, sade Dan, som var mycket road
av striden mellan gossarna och ekorrarna.
Rob följde rådet och såg herr och fru ekorre från
de nedhängande almgrenarna släppa sig ned på
ladutaket, till stor förskräckelse för duvorna smyga sig
in genom en av de små luckorna och komma ut med
var sin nöt i munnen. Så lastade, kunde de icke
gå tillbaka samma väg de kommit, utan sprungo ned
utför det låga taket, hoppade ned vid ett hörn,
försvunno för en minut och visade sig ånyo utan sitt
byte. Rob skyndade till stället, och i en fördjupning
under löven fann han en hop av tjuvgodset dolt, för
att vid tillfälle bortföras till de ihåliga trädstammarna.
— Ack, ni små kanaljer! Nu skall jag lura er
och icke lämna kvar en enda, sade Rob. Därmed tömde
han vrån och spannmålsladan och lade de omtvistade
nötterna i vindsrummet, sedan han först förvissat sig,
om att ingen sönderslagen fönsterruta någonstädes
kunde lämna inträde åt de orättfärdiga ekorrarna. De
tycktes inse, att striden var lycktad, och drogo sig
tillbaka till sina hål, men kunde icke avhålla sig från
att då och då kasta ned nötskal på Robs huvud och
häftigt puttra, liksom om de icke kunnat förlåta
honom eller glömma, att han gått segrande ur striden.
Fader och moder Bährs utsäde var av ett annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
