Goss-skolan i Plumfield / 267 (1918) Author: Louisa May Alcott - Tema: Children's books Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slag och icke så lätt att beskriva, men de voro
belåtna med det och tyckte, att deras sommararbete burit
goda frukter, samt inbärgade så småningom en skörd,
som gjorde dem mycket sälla.

NITTONDE KAPITLET.

John Brooke.

— Vakna, Demi, min snälle vän, jag har något
att säga dig.

— Kors, jag har ju nyss gått till sängs, det kan
inte vara morgon ännu, svarade Demi och blinkade
som en liten uggla, då han vaknade ur sin första
sömn.

— Klockan är endast tio, men din far är sjuk, och
vi måste gå till honom. O, min lille John, min
stackars lille John! Och mrs Hanna lade sitt huvud på
kudden med en snyftning, som jagade sömnen ur Demis
ögon och uppfyllde hans hjärta med fruktan och
förvåning; ty han förstod dunkelt, varför tant Hanna
kallade honom John och grät över honom, som om han
drabbats av någon förlust, vilken störtade honom i
elände. Han slöt sig intill henne utan att säga ett
ord, och inom en minut var hon alldeles sansad igen
och sade med en öm kyss, då hon såg hans upprörda
ansiktsuttryck:

— Vi skola gå och säga honom farväl, min
älskling, och det är ingen tid att förlora; för den skull,
kläd dig fort och kom till mitt rum; jag måste gå till
Daisy.

— Ja, det skall jag göra, svarade han, och då
tant Hanna var fången, steg lille Demi helt lugnt upp
och klädde sig, liksom i en dröm, varpå han,
lämnande Tommy djupt insomnad, gick bort genom det
tysta huset, kännande, att något nytt och sorgligt skulle
komma att inträffa — någonting, som för en tid
avskilde honom från de andra gossarna och gjorde, att
hela världen syntes lika mörk och tyst och främmande
som dessa välbekanta rum syntes denna kväll. Ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>