Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De fyra närmaste och käraste gjorde anspråk på den
första hedern, varför Frans bar teköket, Emil brödet och
Rob grädden; Teddy envisades att få bära sockerskålen,
vilken, då den framkom till ort och ställe, var flera
sockerbitar lättare, än då uppbrottet skedde. Somliga
fruntimmer skulle vid ett sådant tillfälle funnit det
retsamt att hava gossar omkring sig, som lufsade ut
och in, slogo omkull koppar och rasslade med teskedar
under häftiga bemödanden att vara stilla och
tjänstfärdiga; men det behagade mrs Hanna, emedan hennes
hjärta just då var särdeles ömt, och då hon ihågkom, att
många av hennes gossar voro faderlösa eller moderlösa,
kände hon sig dragen till dem och fann tröst i deras
tafatta ömhetsbevis. Det var ett slags föda, som gjorde
henne mera gott än de mycket tjockt påbredda
smörgåsar, de gåvo henne, och den sträve kommodorens
av snyftningar avbrutna viskning: — Dreja bi, tant, det
är ett hårt slag, men vi skola nog få vind i seglen
igen, muntrade henne mer än det slaskiga te, han
bragte henne, och som var så beskt som om någon av
hans salta tårar fallit i koppen under vägen. Då
kvällsvarden var förbi, bortbars brickan av en ny deputation,
och Dan sträckte ut sina armar åt den sömnige lille
Teddy och sade:
— Låt mig få lägga honom i sängen; ni är så trött,
mrs Bähr.
— Vill du följa; med honom, min älskling ? frågade
mrs Hanna sin herre och mästare, som låg på hennes
arm bland soffkuddarna.
— Tulitvis vill jad, var svaret, och han bortbars
i triumf av sin trogne väktare.
— Jag önskar, att jag kunde göra någonting, sade
Nat suckande, då Frans lutade sig över soffan och
sakta strök tant Hannas heta panna.
— Det kan du, min vän. Gå och hämta din fiol
och spela en av de söta små sånger, morbror Teddy
skickade dig nyligen. Musik skall trösta mig bättre än
något annat i kväll.
Nat skyndade efter sin fiol, satte sig ned strax
utanför dörren och spelade, såsom han aldrig gjort
förr, ty nu vax hans hjärta med i spelet och
magnetiserade hans fingrar. De andra gossarna sutto stilla på
trappstegen och vakade över, att ingen främmande skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
