Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det var rätt åt honom, sade Emil.
— Dåligheter bli alltid upptäckta förr eller senare,
sade Demi moraliserande.
— Nej, det gör de inte, mumlade Jack, som med
trägen flit såg efter äpplena för att kunna vända ryggen
åt de övriga och angiva någon förklaringsgrund för sitt
röda ansikte.
— Är det alltsammans? frågade Dan.
— Nej, det är endast första delen; den andra
delen är intressantare. Någon tid därefter gick en
kringvandrande krämare förbi en dag och stannade för att
visa sina saker åt gossarna, av vilka flera köpte
fickkammar, mungigor och åtskilligt smått och gott av den
sorten. Bland knivarna var en liten pennkniv med
vitt skaft, som Lewis gruvligt gärna velat hava, men
han hade givit ut alla sina fickpengar, och ingen hade
något att låna honom. Han höll kniven i handen,
beundrade den och längtade efter den, ända till dess
mannen skulle gå, då han motvilligt lämnade den ifrån
sig, och mannen gick sin väg. Dagen därpå återkom
likväl krämaren och sade, att han icke kunde få reda
på just denna kniv, och att han trodde, att han glömt
den kvar hos miss Crane. Det var en mycket
smakfull kniv med pärlemoskaft, och han hade icke råd
att förlora den. Var och en såg ut, som om han
ingenting vetat om saken, och var och en förklarade,
att han ingenting visste om den.
»Den här unge herrn hade den sist och tycktes
mycket gärna vilja ha den. Är ni fullkomligt säker
på, att ni lade den tillbaka?» sade mannen åt Lewis,
som var mycket bedrövad över förlusten och
bedyrade om och om igen, att han lagt den tillbaka. Hans
förnekande tycktes dock tjäna till intet, ty var och
en var övertygad, att han tagit kniven, och efter ett
stormigt uppträde betalade miss Crane den, och
mannen gick knotande sin väg.
— Hade Lewis den? utropade Nat med spänd
nyfikenhet.
— Du får väl se. Nu blev den stackars Lewis
utsatt för en ny prövning, ty gossarna sade beständigt:
»Låna mig din kniv med pärlemoskaftet, krusbär,» och
dylikt, till dess den stackars Lewis kände sig så
olycklig, att han bad om att bli hemskickad. Miss Crane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
