Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det var bedrövligt att nödgas lämna dem för
tråkiga plikter, som aldrig tycktes vilja taga slut.
Pastorn gav i tysthet akt på honom, och då han
såg, att han menade allvar, hjälpte han honom, utan
att han visste av det. Han mötte honom ofta, då han
körde släden med veden ur skogen, där karlarna höggo,
och medan James i sakta mak skred framåt bredvid de
långsamma oxarna, läste han eller studerade,
angelägen om att icke låta en minut gå förlorad. »Gossen
är värd att hjälpas, denna läxa skall göra honom gott,
och när han lärt den, skall jag giva honom en lättare,»
sade pastorn för sig själv, och på julaftonen avstjälptes
i allsköns tysthet ett ståtligt vedlass framför dörren
till den lilla stugan, ävensom en ny såg och en
papperslapp, på vilken endast stod:
»Gud hjälper dem, som hjälpa sig själva.»
Den stackars James väntade ingenting, men när
han vaknade denna kalla julmorgon, fann han ett par
varma muddar, stickade av hans mor med hennes styva,
värkande fingrar. Denna gåva gladde honom ganska
mycket, men hennes kyss och ömma blick, då hon
kallade honom sin gode son, var ännu bättre. Genom att
försöka att hålla henne varm hade han värmt sitt
eget hjärta, ser ni, och genom att fylla vedlåren hade
han fyllt dessa månader med väl förrättade plikter.
Han begynte inse detta, att finna, att det fanns
någonting bättre än böcker, samt försökte att lära de läxor,
Gud gav honom, likaväl som dem, hans skolmästare
gav honom.
Då han såg den stora stapeln av ek- och
tallträn vid sin dörr och läste det lilla papperet, visste
han, vem som skickat det, och förstod pastorns avsikt,
tackade honom därför och grep sig an med arbetet,
så mycket han förmådde. Andra gossar voro ute och
roade sig den dagen, men James sågade ved, och jag
tror, att av alla gossar i staden den lyckligaste var den
med de nya muddarna, vilken visslade som en trast,
medan han fyllde sin mors vedlår.
— Det var mig en överdängare! utropade Dan, som
njöt vida mer av en enkel vardagshistoria än av den
vackraste fesaga. Jag tror, att jag till slut börjar tycka
om karlen.
— Jag skulle kunna såga ved för dig, tant Hanna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
