Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dan såg glad ut, och mrs Hanna sade åt sin
son: — Nå, förstår du nu, hur det hänger ihop, Rob?
— Nej, det gör jag inte. Jag trodde pilgrimer var
ett slags stora fåglar, som vistas på klippor, och som
jag sett på kopparstick i Demis bok.
— Han menar pingviner. Kors, sådant litet nöt
han är, och Demi lutade sig tillbaka i sin stol och
skrattade högt.
— Skratta inte åt honom, utan berätta honom
alltsammans, om du kan, sade mrs Bähr, tröstande Rob
med mera tranbärssås för det allmänna löje, som hans
misstag framkallade runt omkring bordet.
— Gott, jag skall göra det, sade Demi, och efter
ett ögonblicks uppehåll, för att samla sina tankar,
meddelade Demi följande kortfattade skildring av
pilgrimernas invandring, som till och med skulle hava
avlockat dessa allvarliga herrar själva ett småleende,
ifall de haft tillfälle att höra den.
— Jo, ser du, Rob, några av folket i England tyckte
inte om kungen, eller vad det var, varför de stego
ombord på skepp och seglade bort till det här landet.
Det var fullt av indianer och björnar och vilda djur,
och de bodde i skansar, och det var en ryslig tid
för dem.
— För björnarna? frågade Rob intresserad.
— Nej, för pilgrimerna, emedan indianerna
ofredade dem. De hade inte nog att äta, och de gingo till
kyrkan med bössor, och en gruvlig mängd dog, och
de stego ut ur skeppen på en klippa, och den heter
Plymouth rock, och tant Hanna har själv sett den och
varit på den. Pilgrimerna dödade alla indianer och
blevo rika och hängde trollpackor och voro mycket
goda, och några av mina farfarsfäder kommo hit på
skeppet. Det hette Majblomman, och de stiftade
tacksägelsefesten, och vi fira den alltid, och jag tycker om den.
Litet mera kalkon, om jag får be.
— Demi blir bestämt en historieskrivare med
tiden; det är en sådan ordning och klarhet i hans
redogörelser för vad som hänt, sade farbror, med en
skalkaktig blick på tant Hanna, i det han för tredje gången
lade för en portion kalkon åt pilgrimernas avkomling.
— Jag tänkte, man skulle äta så mycket man
förmår på tacksägelsefesten. Men Frans säger, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
