Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänhet ha främmande ord, särskildt från
näringslifvets område, ej trädt i förbindelse med vårt känslolif.
Men, som vi sett, betyder främmande eller inhemskt
i och för sig ingenting, blott det står på afstånd
från det triviala, vare sig i form af lokomotiv eller
järnväg.
Det ser alltså ut som om vi i trivialiteten hade
samladt allt det som poesien går undan för. Nu är
frågan, om vi här verkligen ha funnit den högsta
principen för poesiens ordval.
Hvad är då trivialiteten? Jag har icke gärna
velat använda ordet hvardaglighet som omskrifning,
ty hvardagligt kan man kalla det som är täckt och
hemtrefligt. Det hvardagliga kan bli poetiskt. Det
synes som en själfmotsägelse att det triviala någonsin
skulle bli det.
Dock kan detta senare, i en viss mening,
inträffa. Det kan först och främst förlora sin negativa
trivialitet. Det som vi blifvit så vana vid, att vi
icke längre beröras af det, kan plötsligen uppfattas
så att det blir friskt igen. Och ett utnött ord kan
få sin prägel tillbaka. Så t. ex. tiggare. Med
detsamma detta motsättes stafkarl, får tiggaren också en
karakter. Men det kunde nu befaras, att dylika ord,
så snart man närmare tänker på deras innebörd, skola
få en positiv trivialitet, som gör dem ännu mindre
användbara i poesien. Så kan det naturligtvis vara,
men det behöfver icke vara så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
