Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är ej blott talet som är rytmiskt utan själfva det tysta
tänkandet. Många gånger är ju detta, som man visat,
i själfva verket ett tyst tal, men dock enligt min
mening icke alltid. Vid tänkandet infinna sig ej alltid
bestämda ord för hvarje föreställning; här och där
kommer ett ord, men så kommer en bild utan något
ord, och vare sig det är ord med eller endast bilder,
begagnar man sig under det tysta tänkandet af rytmen
för att hålla reda på föreställningarna. Rytmen
behöfver naturligtvis icke alltid ta sig uttryck i
grubblande nickar med hufvudet. Märk att just, när du
tänker som bäst, så blir du ganska stillsam till det
yttre, men då rör sig tanken inne i ditt hufvud så
tyst och behändigt — och rytmiskt. Jag undrar om
ej de bästa tankarne först afspelas som en rytmisk
pantomim i hufvudet. Det blir alldeles tyst. Så stiger
en tanke fram på scenen — och det är hans tysta
spel som nu omsätter sig i ord.
Rytmen sorterar föreställningarna. Den tar några
steg och markerar, att där är en gräns och att det
och det nu ligger undanstökadt där eller där —
alldeles som det ju sker vid talet. En god talare
förstår att med en paus sätta ett skiljetecken, så att man
liksom känner sig befriad från det föregående och
med fri uppmärksamhet vänder sig till det som
kommer. Det blir formell reda på det viset. Han
förstår också att beräkna åhörarens förmåga att ta emot
och aktualisera föreställningar. Han talar stundom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
