Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medger det, uttryckas med blotta ord. Men i det
hela tror jag, att vi mycket öfverskatta vår förmåga
att uttrycka oss med ord eller språkliga figurer.
Ordspråket kan dock betraktas som en artikulation af
minspråket. Det har ingalunda ännu lyckats
emancipera sig därifrån.
Nu kan det visserligen se ut, som om det skrifna
språket åtminstone måste helt och hållet umbära
minspråket, och dock kan det blifva så uttrycksfullt. Men
saken är, att det skrifna språket i sig kan upptaga det
mimiska — och detta väsentligen genom rytmen, Det
är hemligheten i all stil, som har något af
konstnärlighet i sig, att den röjer författarens tonfall och blick.
Den har ett personligt skick. Det är ett rent misstag,
att vi i skrift skulle i ord öfversätta hvad som annars
uttryckes mimiskt. Det är mimiken, hvilken som sådan
d. v. s. ej artikulerad till bestämda föreställningar, går
öfver i skrift. Den representeras där af några få
mimiska medel. Det behöfs nämligen blott några få
drag, för att vi skola ana de öfriga. Det personliga
är så enhetligt, att vi blott behöfva skymta det i en
punkt för att förstå det hela. Ett enda tonfall kan
vara nog. Ett uttryck röjer en min. Det som vi
annars skulle läst i minen, blir därigenom icke
analyseradt utan är fortfarande lika oartikuleradt, är
fortfarande mimik. Icke de föreställningar, som minen vid
det muntliga talet uttryckt, blifva i ord återgifna, utan
minen blir det och medelst den indirekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
