Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likväl är jag säker på att all vetenskaplig pedagogik
— äfven när den sätter viljeriktningen som mål —
måste taga sin utgångspunkt i det teoretiska lifvet.
När något brister i känslo- eller viljelifvet, beror det
alltid på en brist i föreställningsläget. Alltså
universalmedlet dock upplysning — men icke abstrakt utan
intuitiv. Och i tillämpningen ställer sig denna
fordran så, att de medel som minst tyckas afse
upplysning, dock mest främja densamma. Ett par ord, ett
tonfall kunna säga så mycket; ett exempel kan
upplysa så mycket. Kanske skola dylika tankar (jfr förf:s
» Pedagogiska miniatyrers i Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidning 1894—1896) anses något mera
motiverade genom den föreliggande skriften.
Samma betraktelsesätt tvingar sig på mig i
estetiska frågor. En litteratör, som vill upplysa eller
öfverhufvud göra nytta, blir dålig — och just därför
att han klickar i fråga om att upplysa.
När det gäller personer, måste man vida mera
lita på det omedelbara — ehuru ej endast det första
omedelbara — omdömet än på det reflekterade.
Försök en gång i ett ögonblick, då ni tycker er få en
inblick i en annans inre, om ni kan diskursivt göra reda
för det mångfaldiga ni där uppfattar. Man kan det
ej. Man kan sitta i lugn och ro och se det, men
man kan icke ge det namn; ty inga af våra namn
passa för det. När vi resonnera, måste vi ta i tu en
person i egenskaper, men dylika resonnemanger skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
