Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och tvingas under vanans magt
Du som ett siradt offer föres
Midt i en yr och tanklös hop;
Ditt häpna öra ständigt röres
Af afunds och förundrans rop;
Der väntas det man kallar nöje,
Der nyttjas utan ljuflighet,
Och under buller, tvång och löje,
Man glömmer dygd och mensklighet;
Man söker och man söks af dårar,
Med vänskap och med vårdslöshet;
Man tanklöst andras rykten sårar,
Med qvickhet och behaglighet,
Och med förnuft och barnslighet
Man väljer och man straxt förkastar;
Man bort med tidens hvirfvel hastar,
Och att man lefver man ej vet.
Man får ej råd af hjertat taga,
Ej styrka af sin ömhet draga;
Förvirrad och i nöjen snärd,
Man hinner ej att sig beklaga;
Man blir förströdd, man blir förtärd,
Och endast i den konsten lärd
Att fly sig sjelf och sig bedraga,
Att kunna lysa och behaga,
Att bli förlorad och få verld.
Allt detta Daphne hastigt skådar;
En prägtig yta snart bedrar,
Dess unga hjerta henne bådar,
Att hon förlitet smakat har;
Hon sig åt alla nöjen delar,
Nu tror hon lifvet böljar först;
Hon söker släcka hjertats törst,
Men känner dock att något felar;
Det ljufva hoppet, själens vän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
