Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som alltid smickrar, alltid retar,
Bedrar och lindrar Daphne än,
Hon ständigt efter sällhet letar,
Men får dess skugga blott igen.
De lugna nöjen som hon njutit,
Som likt. en stilla källa flutit
Med glädjen in i hennes själ,
Ha deras rena ådra slutit,
Hon känner blott ett konstladt väl;
Fast lyckan henne öfverhopar,
Dess hjertas tystnad dock ej vins;
Det är förtryckt och hemligt ropar:
Mån ingen annan sällhet fins?
Men snart den häpna Daphne saknar
De förra känslor som hon haft:
I alla sinnen redan vaknar
En obekant och ljuflig kraft;
Ibland i glädje hjertat simmar,
Men straxt en suck från bröstet går;
Nu nöjet fram ur ögat strimmar,
Nu åter trillar ner en tår;
Hon sig i ständig tystnad sänker,
En enslig känsla böijar rå,
Hon finner vällust när hon tänker,
Men vet ej hvad hon tänker på.
En hemlig oro henne säger,
Att hon ej nyttjar hvad hon fått,
Hon ser att hon ett hjerta äger,
Men vet ej hvartill det är godt.
Alexis syns och Daphne finner,
Att det för honom skapadt är;
Hon suckar och Alexis brinner,%
Men hennes suck i tvång försvinner,
Den grymma konsten öfvervinner
En ömhet som naturen lär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
